Börjar på nytt

  Början på något nytt.

Vet inte hur det kommer att se ut än.

Följer med livet och lyssnar till min intuition. 😄

Önskar Dig en underbar dag.

Lotta 

Novellidé på bokförlaget SPAM

cropped-fill-your-paper-with-the-breathings-of.png

SPAM är bokförlaget som går sin egen väg. Man kan läsa mer om det här

Eftersom de uppmanar alla som vill att skriva en novell går jag och funderar på vad Birgitta, Albert och kanske Marie ska hitta på och vad de ska råka ut för.

Jag tror att i min berättelse ska det ligga något dolt under ytan? Något väntar på att avslöjas? Någon saknas, varför?

Jag har max 7 500 (inklusive blanksteg) och fram till den 30/4 för att ta reda på det, skicka in och få den publicerad på SPAM’s blogg.

Allt om Novell idén är beskrivet på deras hemsida här

Hoppas på att läsa din novell där snart! :)

(och min :) )

Lotta

Balans

  

Så fick jag upp min tavla på väggen till slut.

Jag tycker faktiskt om den.

Chakrafärgerna är representerade för de är viktiga och i kombination med att vila i mörkret uppstår balansen.

Det är gjort.

Jag önskar dig en fin dag.

Tack till alla som visat mig hit

Lotta

Väggen

Helt nyutkommen bok. Hörde Pia Dellson på Radio Malmöhus i morse. Hon har gjort en bok av anteckningar från sin upplevelse av att gå in i väggen. Rakt på sak, korta meningar, precis som det känns. Det är en otrolig känsla att få känna igen sig i en annan människas beskrivningar.

Och om man inte själv upplevt det, men råkar känna någon som gjort det, kanske man kan få en idé om hur det kan vara.

Att hon dessutom arbetar med att hjälpa andra med utmattningsdepression men inte kände igen symtomen på sig själv innan hon drabbades, säger en del om hur svårt det kan vara att känna sig själv innifrån.

Jag känner min hjärna.
Att den finns
och att den inte fungerar.

Den har alltid varit
en del av mig
men min hjärna och jag
är inte längre samma sak.

Vi är två olika och vi är inte överens.
– Pia Dellson

Och lite längre fram, när hon börjar känna av sin återhämtning, som ju trots allt är en följd av sjukdom, även om det kanske inte alltid blir som man tänkt sig innan.

Börjar känna mig glad.
Det är något bekant,
så var det ofta för länge sedan.
Jag känner igen mig själv!

Vilken lättnad,
jag trodde jag var borta.

Så mycket mer finns att inse från den här boken. Jag skulle kunna citera hela boken, men det är ju inte riktigt meningen. Lite spännande ska det ju vara att köpa den och att titta i den igen och igen och igen.

Jag önskar dig en väldigt, väldigt bra dag :)

Lotta

Etnologi-intresse

etnoböcker2

Ja böckerna är ganska slitna. Men jag är väldigt tacksam att Hörby Bibliotek har så mycket kurslitteratur att välja på. Jag lånar, skriver min uppgift och lämnar sedan tillbaka böckerna. Ekonomiskt. Idag vill jag visa er ett exempel på en kursuppgift jag lämnade in idag. Under arbetets gång upptäckte jag hur etnologi faktiskt används för att studera varje del av vår vardag. Kursuppgiften gick ut på att förklara vad ett lokalsamhälle är med exempel ur kurslitteraturen och jag delar med mig ifall någon annan också tycker detta är intressant:

Människorna skapar platsers identitet, nu och då

En plats kan vara ett geografiskt samhälle men också en symbolisk benämning för ett samhälle som byggs upp kring människors minnen, berättelser och agerande i gemenskap. Till exempel i familj, skola, på arbetsplatser, i akademivärldar, genom idrottsföreningar eller andra organisationer.

Alla har vi växt upp i ett lokalsamhälle, eller flera, under olika skeden av livet. Därför är det möjligt att sätta sig in i formuleringen Billy Ehn ger oss om hur ett Lokalsamhälle bildas (Ehn 1993: 13) : ”Den kulturella inlärningen försiggår både genom frivilligt efterliknande och genom att det ställs krav utifrån på anpassning och detta sker ofta samtidigt.”

Människans drift efter gemenskap påverkar vår situation i de samhälle vi lever i. Problematiken sker genom skillnaderna människor ser på målet med gemenskapen.

Etnologin noterar människor och samhälle i förändring. I många fall kan man i svenska samhället i stort se att livsidealen ändras så snabbt att vi inte riktigt kan sätta oss in i de äldres sätt att hantera livet utan formar nya, egna sätt. För inte alltför länge sedan lärde man sig efterlikna äldre generationer för att anpassa sig till sitt samhälle, medan vi i nutid får råd och tips från massmedia hur vi ska förhålla oss och bete oss. (Ehn 1993: 18) Av det jag sett har man emellertid i en liten landsbygdsstad större tendens att vilja efterlikna det äldre än i en storstad.

För att kunna se hur samhällen förändras måste vi se tillbaka för att få insikt i vad de förändras från (Löfgren 1994: 7). Historiska perspektiv hjälper oss att se.

Marianne Liliequist tar upp Dagisplatser som exempel på lokalsamhälle man kan kalla symbolisk gemenskap (Ehn 1993: 22). Hon jämför uppfostran av barn på -30, -40, -50-talen där barn förväntades bli självständiga medborgare, men inom de av samhället godkända ramarna med nutid när de vuxna ska arrangera förutsättningarna, men med omärklig styrning för att främja barnets utvecklingsmöjligheter. Däremellan beskrivs 70-talet som en period då dagissamhället inte fungerade problemfritt eftersom barnens egenbestämmande skulle prioriteras i alla situationer. Detta är verkligen ett exempel på lokalsamhälle i förändring, när vi dessutom får reda på hur i bondesamhället genom religionens stränga styrning barnen och tjänstefolket stod längst ner i samhällskedjan. Andra symboliska lokalsamhälle av människor som ungdomsgrupper, småbarns mammor, – och pappor och pensionärer är platser för studier av ”växelspelet mellan människor som kulturbärare […] och kulturskapare” (Ehn 1993: 37)

Barn är intressant att studera som kulturbärare av lokalsamhälle. I bondesamhället växte man upp på en plats och naturinlärningen hos barnen startade direkt. Säkerligen en fråga om samhällets överlevnad och även invånarnas säkerhet. Förutom de rent praktiska hantverken fick de också tidigt lära sig spå väder och läsa årsrytmen, förstå undervattenslandskap och tolka skiftningar i väder och vind (Frykman, Löfgren 1979: 46-48). Lokalsamhällets överlevnad är en stark drivkraft för människan. Tydligen viktigare i de samhällen som är geografiska enheter beroende av naturen man lever av och i närheten av. Man kan göra jämförelsen med hur i högborgerliga hem barnen skulle märkas så lite som möjligt och bara finnas till när de vuxna önskade (Frykman, Löfgren 1979: 109). Vilket slags lokalsamhälle ville man skapa där, kan man undra. Kulturskapandet som skett under vår tid angående barn är att de oavsett social eller geografisk miljö integreras med vuxna, som medmänniskor.

Medan fiskeri och jordbruk har varit livsnödvändigt för landets matförsörjning har bergsbruk, järnhantering och skogsbruk varit nödvändigt för att exportera och få utländskt kapital till statskassan. Och varje sådan arbetsplats har varit och är beroende av människors arbetsinsats på platsen. Historiskt byggdes samhälle upp runt dessa industriområde. Där bodde de människor som arbetade med bygdens industri. Städer och byar är idag resultat av samlingar av människor kring arbetsplatser. Indelningar av städer har rötter i sociala skillnader och hierarkier beroende på arbetsplatser (Hellspong, Löfgren 1994: 157, 216). Varje människas unika berättelse om sitt levnadsöde är förknippat med stora och små lokalsamhälle.

 

Litteratur
Billy Ehn red. 1993 – Kultur och erfarenhet
Jonas Frykman, Orvar Löfgren 1979 – Den Kultiverade människan
Mats Hellspong, Orvar Löfgren 1994 – Land och stad

Ja VISST är det intressant! :)

Jag önskar DIG  en riktigt bra dag i ditt samhälle :)

Lotta

iMöten

2014-01-20 390

En stunds kontemplation över nu och då:

 Fredag 30 januari. Jag vaknade med en enda tanke som formulerade sig och upprepades: ”jag måste skriva”

När jag satte mig med block och penna var det med en osäker känsla. Första meningen behövde liksom manas fram:

Det är nu så länge sedan. Jag har glömt hur man gör, kopplingen ord-hand-sinne ligger djupt undanskymd. Andras ord har fyllt mitt medvetande ett tag. Nu behöver jag gå inåt för att hitta mina egna ord…

och då hamnade jag långt tillbaka.

Alla har vi vårt eget barn inom oss. Det barnet vi en gång var. Vi ser det inte i spegeln varje dag längre, men det finns alltid med oss och behöver vår kärlek och omtanke. En del sorg bär minnena med sig men också glädje. Vi kan inte ändra på det som varit, men vi kan påverka det som är.

Det positiva i livet är något som jag alltid kommer att brinna för. Jag ska försöka berätta om varför.

Jag växte upp med två motpoler, de två vuxna i mitt liv då, den ena personen med en negativ livssyn den andre med en positiv. Utan tvekan har det inneburit många svårlösta situationer för de individerna under åren tillsammans. Det negativa påverkade mig mest under uppväxten och ledde till djup osäkerhet på min egen tillräcklighet och duglighet och stor förvirring över vem jag var och vilka val jag skulle göra i livet.

En stor sorg över den personens val i livet kan jag se och känna idag. Mycket glädje gick förlorad när den negativa synen fördunklade möten med andra människor.

Mina egna möte med andra blev också förvirrade och osäkra under uppväxten. Umgänge uppmuntrades inte direkt och mina val av vänner ifrågasattes. Slutligen blev mitt val att inte berätta om personer jag mötte för att undvika kritik av dem. Men mina kontakter med andra människor blev inte okomplicerade och självklara. Jag visste aldrig riktigt hur jag skulle förhålla mig till andra. Jag försökte lära mig nur man ”bör bete sig” och lärde mig arbeta, umgås och till och med skaffa pojkvän. Men allt var ytligt och hela tiden undrade jag om jag gjorde ”rätt”. I nya, oförutsedda situationer behövde jag tänka ut nya strategier. Det var tröttsamt och varken produktivt eller belönande.

Den andre vuxne personen under min uppväxt var motpolen. Under det senaste året, då jag förlorat hans mänskliga närvaro, har jag tänkt över hur mycket hans positiva syn på livet har gett mig under våra år tillsammans. Det positiva hjälper mig se med mitt hjärta.

Men motpolerna var viktiga. Utan den ena hade jag inte kunnat se den andra.

Idag är jag tacksam över att den ena personen lät sitt liv bli en så svår resa. För det har hjälpt mig att se. Nu är det dags för mig att försöka ge något tillbaka till människorna i mitt liv.

Nu är varje möte i mitt liv viktigt. Varje människa lär mig något unikt.

Medan jag gått och funderat i dessa banor skickade en av mina underbara vänner detta inlägg på sin Facebooksida:

Jag ser skönhet och mening i varje människa jag möter. Var och en har en roll att spela… vara min vägledare, lärare eller elev… var och en måste leda mig dit jag behöver vara. Ni är alla vackra, jag är välsignad med er närvaro i mitt liv” (Katina Vaselopulos, övers. från engelska)

Hon uttryckte precis det jag gått och tänkt men inte riktigt formulerat.

Alla du är viktiga i mitt liv. Jag hoppas du ser många vackra och värdefulla möten i ditt liv.

För kärlek, med kärlek

Lotta

 

 

 

Vad jag lär mig under en inte-skriva-period

svart vit björk

Det är på tiden jag skriver om något. Här har varit ganska tyst ett tag. Det har varit jul och familj och ganska mycket etnologiskrivande vid sidan om.

Jag sätter mig på vänt när det blir så. Jag vet att rätt vad det är så är flickorna inte hemma längre, uppgifterna är inlämnade och jag får tillbaka tiden med mig själv igen. Det är ok att vänta. Dessutom behöver jag lära mig ta vara på de viktiga ögonblicken. Nyårsdagen i år kände jag ett starkt behov av att börja göra varje dag viktig. Så varje kväll tänker jag tillbaka på dagen och frågar mig ”vilka stunder gav mig något värdefullt idag?” Det utvecklades snabbt till att jag redan under dagen tog till vara tillfällena som jag skulle använda till min sammanfattning. Och plötsligt blev dagarna full av vackra tillfälle som jag uppskattade och tyckte gav mitt liv mening. Detta är en viktig process som jag ägnat mig under min ”inte-skriva-period” och nu fortsätter att öva på.

Jag tror det är viktigt med sådana perioder också. Det är inte outnyttjad tid, det är skinnömsartid. Alla behöver det. Vi växer och mognar hela livet. Vårt mönster formas och passar in i den stora, vackra helheten.

Ibland behöver jag påminnas om att ta det lugnt. Under julen känner jag mig lätt frustrerad och stressad – för julen och jag är inte riktigt överens.  Jag behöver ha tålamod till att ta det lugnare emellanåt. Då lär jag mig nya saker.

Nu känner jag inspirationen börja vakna till liv igen. Det finns projekt som ska göras, ord som ska skrivas, färger som ska målas, och det är spännande! Men så kom jag på att huset snart kommer att blir tystare och mer tomt, för på söndag åker andra dottern också iväg till sin skola, precis som den första gjorde för en vecka sedan. Kanske blir det inte så mycket tvätt som ska ordnas och disk som ska diskas, men ändå, tomrummet de lämnar i mitt hjärta kan bara fyllas av deras närvaro. Vilken tur att den tredje fortfarande fladdrar omkring i mitt liv som en lyckoälva.

Så är det med människorna i våra liv. De kommer, och de går. Men om jag nu tar de där ögonblicken som fyller mina dagar och uppskattar det fina jag har så behöver jag ju inte sörja över det jag inte har. Det kan nog lösa ganska många bekymmer.

Nu ska jag vattna blommorna, för det är måndag, imorgon är det fotoklubbs-möte för första gången, det ska bli spännande. Sedan får vi se. Varje dag innehåller något som är värdefullt.

Jag önskar dig en underbar dag.

För kärlek – med kärlek.

Lotta

När björken står naken

 

Björk2

Utanför mitt köksfönster står en björk.

Det är en annan björk än den som är här på bilden. Men jag vill ju låta mina grannar få ha sin husfrid, så jag tar inte någon bild på just deras björk.

Fast det egentligen är den björken det handlar om.

Hmmmm

Jag är mycket tacksam över den stilla lunk mitt liv för tillfället befinner sig i. Mina dagar består för det mesta av att studera mitt favoritämne etnologi, skriva på min bok och måla mina tavlor. För det mesta är jag helt absorberad av detta.

Därför kom årets avlövning som en riktig chock för mig! Jag råkade titta upp när jag fyllde på vatten till mitt kaffe och såg att grannens björk var alldeles naken! Sista jag såg den (tyckte jag) hade den varit vackert guldgul!

Då tänkte jag tre saker:

  • Jag borde vara mer uppmärksam på naturen runtomkring mig!
  • Ett träd i all sin nakenhet kan se väldigt sorgset ut.
  • När solen lyser på grenarna får de nytt liv.

Och eftersom jag sen alltid måste krångla till det ytterligare i mina funderingar tänkte jag:

När nu björken står där i all sin nakenhet är alla grenarna lika delar av trädet, varken mer eller mindre. Alla delar behövs för att det ska bli ett träd. Så ser jag på mänskligheten också.

I år ska jag lära mig acceptera vintern och ta tillvara de läkande delarna. Under tiden gror livet dolt i marken i väntan på den värmande våren. Allt passar ihop och behövs. Och när tiden är mogen så är våren här igen.

Hösten kommer tidigt om morgonen men våren i slutet på en vinterdag.

(- Elizabeth Bowen , irländsk författarina 1899-1973)

Jag önskar dig en underbar dag.

Lotta

Håkan Rasmusson odlar livskraft både i naturen och hos människor

Värpinge
Värpinge Golfbana (foto Håkan Rasmusson)

I Värpinge odlas både , får, golfare och ekologiska grönsaker; I Värpinge växer allt ! Även människor :-)
I en kreativ agrar miljö används olika “verktyg” för naturunderstödd rehabilitering och integration ! – Håkan Rasmusson

Häromdagen hände något mycket intressant!

Av en händelse hade jag fått kontakt med en fenomenalt engagerad entreprenör och hade förberett mig med några välformulerade frågor till bloggen. Tyckte jag. Men inom några sekunder insåg jag att de frågorna var totalt ointressanta och sedan var det bara att försöka hinna med att anteckna så fort jag bara kunde, för vad den här killen har hunnit med att göra! Och vilken enastående energi och drivkraft han har för att ständigt fortsätta med sin verksamhetsutveckling! Enligt hans egna ord:

Många, små steg leder alltid framåt, det finns inget slut.

Mannen jag talade med heter Håkan Rasmusson, lantbrukare, entreprenör i själen,  ägare och drivande av Värpinge Golfbana, grundare och ägare av Värpinge Grön LivsCultur, bland mycket annat.  Dessutom väldigt trevlig att prata med. Han säger själv att han vill att hans verksamhet ska vara ”Multifunktionell” och det är den verkligen.

(Foto Håkan Rasmusson)

När vi började samtalet hade han precis introducerat en grupp pensionärer från ”Senior Sport school” som under 10 veckor skulle prova 10 olika sporter och då var det golfens tur. De var alla väldigt entusiastiska över att få hålla i en klubba och prova på för första gången. Håkan är alltid lika glad över att få vara med om själva golf-fenomenet: att någon börjar  från första slaget vidare till utvecklingen och sedan hur de träffar nya vänner och att det helt enkelt påverkar hela deras liv. Golfbanan är också en väldigt uppskattad datingplats (man kan gå in på Golfmatch.com och kolla)

För möte med människorna är viktigt för Håkan Rasmusson och golfen är ett verktyg för det,  golfen är inte bara ett mål i sig för honom. Han vill förmedla mötet som händer under spelet med någon annan eller med sig själv, självutveckling är en viktig del. Självläkning blir en gynnsam följd av det.

Det var så viktigt att han var med och drev fram och grundade föreningen Golffrämjandet 2010 med målsättningen  att golf ska vara tillgängligt för alla. Precis alla, det ska inte var skillnad på ekonomi, kön, ålder eller några andra aspekter.  Han säger ”Golf är inte bara det vi tror det är, det gäller att spräcka fasaden att det bara är något för de besuttna”.

Men själva resan började långt innan det. Han tog över familjens jordbruk år 1992 med sin målsättning:

Att ekonomiskt och ekologiskt med stor uthållighet förvalta och förädla de här två gårdarna met ett stort mått av socialt ansvar

När Håkan började planera en golfbana på familjegården var han mycket noggrann.  Innan 9-håls banan i Värpinge  invigdes 2002 hade han med största allvar gått utbildning i bland annat markvetenskap och gräskunskap. Det blev viktigt att sätta sig in i  förebyggande växtskydd, det vill säga att kunna driva golfbanan helt utan kemiska bekämpningsmedel. Det beslutet påverkar i hög grad den dagliga skötseln genom att planera och välja rätt grässort som passar klimatet, att ha lagom mycket spel på banorna, att klippa i rätt höjd och väldigt mycket mer. Att vinkla en greenyta lite, lite åt Sydöst så att morgonsolen torkar upp daggen i gräset för att undvika svamp till exempel.  Resultatet blev väldigt bra! År 2002 fick han det prestigefyllda priset Audubon International Certificate of recognition for environmental stewardship 2002  som första golfbana i Sverige. 2009 fick han Lunds kommuns miljöpris och 2011 var det dags för Swedish Greenkeepers Association’s Natur och Miljöpris 2011. På hemsidan står mycket mer om skötsel och drift, du kan till exempel läsa här och här!

Hur kom han då på det här med att ta in fåren för att beta på golfbanan? I all blygsamhet tycker inte Håkan att han kom på det, för i Skottland och England har fåren aldrig slutat att beta på vissa golfbanor även om det minskade när Edward Budding uppfann cylindergräsklipparen ca 1830. Däremot kom Håkan fram till att det var ett utmärkt sätt att sköta banan ekologiskt och med ett hållbart miljötänkande.

Foto: Håkan Rasmusson

När de vann Miljöpriset 2011 fick de 20.00 kronor. Då börjar Håkan fundera; hur ska jag kunna ge tillbaka till golfen? Han kom fram till att med långsiktighet för social hållbarhet kan  Värpinge Golfbana ge ett pris varje år till föreningar som tänker kreativt på sätt använder golf i ett uppbyggande socialt syfte. År 2013 gick priset till Röda Korset internationella huset  för deras arbete med integration genom golf.  År 2014 till Hasselakollektivet för deras ungdomsarbete genom golf.

Håkan nämner ofta uttycket CSR- Corporate Social Responsibility.  Det är en skyldighet att påverka och förändra i samhället när han har en möjlighet och han menar att golfen är ett verktyg för honom att göra det.

Samhället hade varit så mycket bättre om alla spelade golf. Människor hade varit friskare, vänligare, mer respektfulla. Man lär sig av att ibland hamnar man i ruffen och då är det inte alltid så roligt men man kommer ut därifrån ändå till slut.

Därför passade det alldeles utmärkt när en representant för Röda Korset dök upp en vacker dag och letade efter mark för odling i ett integrationsarbete  för ungdomar med invandrar bakgrund.  Det blev startskottet för ett projekt Håkan känner starkt för, i ett kreativt samarbete med bl.a SLU Alnarp, IM, Fontänhuset, Röda Korset, Finsam Lund, Leader Lundaland. Med målsättningen att bredda integrationen, hämma främlingsokunnigheten, träffas för förståelse. Det är också ett arbetsintegrerande  Lantbruksprojekt. Under arbetets gång har det utveklats för integrering av alla som kan behöva oavsett om det beror på utbrändhet eller att man kommit lite snett i livet och idag lyder beskrivningen av Värpinge Grön LivsCultur såhär:

”Ett ”Socialt företag” som arbetar kreativt för att utbilda, utveckla och skapa sysselsättning för människor i behov av ett socialt sammanhang, vilket kan leda till anställning och/eller ett meningsfullare liv. Bolaget ska också verka för att sprida information till skolor mm om ”grön livskultur” bla. ekologiskt hållbar odling/djurhållning/livsmedelsberedning 

Detta har i sin tur lett till försäljning av  ekologiskt KRAV odlade grönsaker som säljs på gården. Dit kommer både den ”traditionelle golfaren” och den icke golfande veganen, fler möten, som gynnar Håkans värdegrund om allas lika värde och utbyte av kulturella olikheter som genom möte motverkar okunnigheten om andra människor.

En annan aktuell, ickekommersiell verksamhet Håkan brinner för är Knattebanan på Värpinge Golfklubb.  Målet för Golffrämjandet var ju att göra golfen tillgänglig för alla, då är det ju också samhällets ansvar att tillhandahålla idrottsplatser för det gratis. Precis som det finns fotbollsplaner, tennisbanor, spontanidrottsplatser mm. Redan 2005 började Håkan fundera på att bygga en enkel golfbana till kommunen  för att satsa på de yngre. Men det tog tid. Till slut hjälpte Sten Lindholm från St Hans GK till och fick sökt pengar från Skåne Idrottsförening. Håkan frågade företaget RainBird och de erbjöd sig att bjuda på bevattningen. Weibulls ville bjuda på gräsfrö och golfbanearkiteken Johan Benestam designade banan utan ersättning. Projektet är helt unikt och har fått stor uppmärksamhet utomlands bland annat i den världskända magazinet ”Golf Course architecture”.

Nu är allt helt klart och de 80 tackorna arbetar för fullt både i ruffen och på Fairway. För att Knattebanan överhuvudtaget ska kunna finansieras anordnas Backluckeloppis som startar upp till våren igen. Men knatteträningen är igång.

Ja jag ska åka dit och köpa KRAV grönsaker och kommer förmodligen att träffa Håkan och hans familj där eftersom de arbetar nästan varje dag året runt! Håkan säger:

Jag har aldrig semester, det händer ibland att jag har lite kompledigt.

Då kan han säkert berätta mer om Vindmöllan han satt upp som ger dem mer energi än de behöver, om turistptojektet ”Destination Lund” som gynnar turistuvecklingen i och omkring Lund, projektet ”Vårt älskade bröd” där han ska odla säd av gamla kulturarter och skörda på gammaldags miljögynnande sätt och sälja det nyttiga stenugnsbakade brödet, hur han bygger beredningskök för småskaliga företag som gemensamt kan använda ett kök som det varit alldeles för kostsamt att bygga upp själv, utbyggandet av St Hans 18-håls golfbana och så mycket mer.

Gilla deras facebooksidor och få reda på vad som händer: Gårdsbutiken och Golfklubben. Golfbanans hemsida är här.

Jag har ju glömt nämna att han faktiskt gick i skolan i Malmö en gång, men han tycker faktiskt bättre om Värpinge än Malmö. :)