Lika vackert som det var för några dagar sedan, lika omöjligt är det att köra på denna vägen nu.

Ingeggad och insnöad

 

Så bra då! Kan man ju tro. Då kan jag göra alla hemma grejer då. 🙂

Men inte, nej då. Sitter har lätt apatisk och tittar ut på grådasket.

Skriva då? Nej det blir ändå inget bra. Det är ingen idé.

Är nog lite hungrig. Borde göra mat.

Jaha, då har man gjort det. Packa in julklappar nu, så att det är gjort? Nej. Göra en kopp kaffe och kolla Facebook. Ingenting där. Om jag bara kom på något bra att skriva om, men det enda jag tänker på är att jag inte har tillräckligt med julklappar till barnen och om några dagar ska jag servera julmat och jag har inte förberett något. Panik!

Nej! Nu måste jag verkligen rycka upp mig!

Jag har fått ett enda vettigt infall idag:

När jag bestämde mig för att gå ut och ta dessa fotona.  Frisk luft, en stilla natur och en hoppig golden retriever. Ett ögonblicks verklighet som kunde mota iväg apatin!

 

 

 

 

Jag fick tillbaka lugnet när jag kom ut och harmonin när jag kom tillbaka in igen.

Det kommer att ordna sig med julen och klapparna och maten.

Jag känner trots allt livet inom mig och runtomkring mig. Det räcker just nu.

Var rädd om dig idag.

Lotta