Idag lärde jag känna en ny vän.

Vännen påpekade att jag kanske kunde skriva lite på min svenska blogg och inte bara på den engelska.

Det verkar ju faktiskt ganska logiskt eftersom svenska ju är mitt modersmål.

Tja, så sitter jag där med en tom skärm framför mig och funderar och funderar. Ser mig omkring för att söka inspiration. Tittar på bokstapeln från biblioteket,  ser den inte, tittar igen. Då plötsligt ser jag den!

För visst är det alldeles otroligt konstigt att jag som förållandevis tänkande person tyckte det var en bra idé att köpa fyra ”nya” böcker när jag redan har flera hyllmeter med böcker som jag inte hunnit läsa än?

Bara för att jag läste en bok av Yasar Kemal en gång för länge sedan och tyckte den var jättebra så får jag för mig att fyra böcker av denne författare är en bra idé att införskaffa. Kan det vara för att de bara kostade 20 kronor tillsammans på bibliotekets årliga utförsäljning?

Men hur förklara jag då inköpet i somras:

 

Bara för att det var Selma Lagerlöfs samlade verk tyckte jag det var värt 200:-! Ok, jag hade lite extra pengar då, men ändå, jag tyckte det var värt det! Och varje dag jag går förbi dem tänker jag: – En vacker dag ska jag läsa dem!

Hur konstig är man egentligen?

Ja det är nog bara att inse att böcker är en viktig del i mitt liv. Jag är överväldigad av faktumet att människans önskan att kommunicera med andra människor är en oerhörd drivkraft att uttrycka sig och förmedla ord! Att genom hsitorien har ord förmedlas under de mest förundrande förhållande. I tider före vår tekniskt utvecklade kämpade människor med sina förutsättningar för att föreviga sinnenas utsvävningar.

Därför känner jag en skyldighet och en längtan att förvalta de ord och meningar som råkar passera i min väg.

Jag kanske inte vågar gå in på biblioteket nästa år, men jag kommer säkerligen att fortsätta dras till antikvariat och bokhandlar, det går alltid att klämma in en bokhylla till.

 

Så håll ögonen öppna efter nya gamla böcker!

 

 

Jag önskar dig en riktigt bra dag!

Lotta