Att jag skulle göra ett till inlägg inom en vecka!

Idag skickar jag med berättelsen om familjen Tallkvist.

”En annorlunda Påskhändelse” ( I dessa tider?? Hur är det möjligt)

Nu pratade alla högt i munnen på varandra. Ingen lyssnade längre på vad någon annan sa.

 

Så grannen Gunnarsson öppnade själv dörren, eftersom ingen hörde att han knackade, och klev in. Ljudnivån slog emot honom och han blev totalt överraskad. Under alla år han gått in och ut ur detta hus hade han nog aldrig upplevt något riktigt liknande här i familjen Tallkvist’s hem. Han sökte med blicken över människohavet i hopp om att upptäcka sin vän Martin’s glada uppsyn, men förgäves. Var höll han hus egentligen? Och Fru Tallkvist, Diana? Hon brukade sätta en kall öl i handen på honom så fort han satte foten innanför dörren. Var var hon nu? Och ölen?

 

Han blev medveten om hur människorna runt omkring honom var både oroliga och upprörda. Hans sinnen började vakna. Vad kunde påverka dessa kalasklädda släktingar till ett sådant kaosartat beteende? I brist på både Martin och öl började gubben Gunnarsson försöka hitta något som var normalt i sammanhanget. Ett stort påskris stod i hallen, klätt med fjädrar, ägg och allt. Det verkade ju bra. Hönor och kycklingar i fönsterkarmarna och gula blommor i krukor på borden. Så långt var allt väl. Kanske finns det lite mat i köket då om det är påskkalas, tänkte Gunnarsson förhoppningsfullt. Fast egentligen tänkte han nog mer på ölen. Påskebrygden var ju fin i år. Kanske kunde han hitta en flaska själv där i köket.

 

Han hade alltid tyckt om familjen Tallkvists rymliga kök. Ibland hade Martin och Diana tagit en svängom på det stora golvet medan de väntade på att något gott skulle bli färdigt i ugnen. Men när han öppnade dörren in var han definitivt inte beredd på det han såg. En stor lägereld på det blanka klinkergolvet! Av allt att döma hade den brunnit ett tag för fina glödbitar låg i en stor hög. Vad står nu på? Undrade Gunnarsson alldeles förvirrad. Det luktade ändå gott på något vis och han såg små foliepaket ligga inbäddade i glöden. Minsann luktade det inte vitlök! Han började tros allt känna sig lite hungrig. Han fick syn på en äldre kvinna som stod vid en stor gryta. Nyfikenheten tog överhanden och han gick det för att titta närmare.

 

– Vad är det i grytan undrar man?, frågade han damen.

Kvinnan exploderade av ord som var fyllda av känslosamma tonfall. Det var alldeles omöjligt för Gunnarsson att försöka förstå damen för hon pratade mycket fort på något språk han tyckte var obegripligt. Men det var väldigt tydligt att hon var upprörd. När hon lyfte på locket blev han alldeles överrumplad. I den stora grytan låg flera, väldigt stora humrar. Svarta såklart, och alldeles uppenbart vid liv.

 

Innan grannen Gunnarsson kunde komma på något passande att säga till den upprörda kvinnan störtade flera av de övriga gästerna in i köket. Någon var vänlig nog att sätta en kall öl i handen på Gunnarsson, Påskebrygden minsann. Och nu lyftes den stora grytan upp. I en svepande, flygande, överraskande rörelse åkte hela grytans innehåll rakt ner på den glödande bädden! Med diverse tillhyggen (var det där en golfklubba?) hjälptes flera åt att hålla humrarna kvar på glödbädden

 

Nu börjar det ju bli livat, tyckte Gunnarsson. Synd att Marin skulle missa det här!

 

Precis då stod Martin, i egen hög person, i köksdörren. Blek. Med vild blick. Kläderna sönderrivna och håret åt alla håll och kanter. Strax efter kom Diana. Även hon såg ut som om en virvelvind dragit fram över henne. Det tittade på folksamlingen runt lägerelden.

 

Otroligt nog blev det för ett ögonblick tyst i köket. Ja förutom knastrandet från elden och knapprandet från de ryckande humrarna. Ingen vågade titta på värdparet. Gunnarssn tog en klunk öl. Vilken tur ändå att han hade tittat in här idag. Detta var ju roligare än TV.

 

Martin började prata, men först hördes ingenting. Han försökte igen.

– Vem låste in oss i källaren?

Konstigt nog var det ingen som svarade.

– Vi lyckades ta oss ut genom ett mycket litet fönster. Och varför grillar ni hummer på vårt golv? Gammelmor?

Martin vände sig mot den äldre damen.

– Söte Martin! (Nu gick det ju att förstå vad hon sa!) Vi var hungriga alla och spisen fungerade inte och du vägrade hjälpa oss göra upp elden. Vi var tvungna att låsa in er så att vi kunde laga maten!

 

Martin såg verkligen ursinnig ut. Sedan var det som om hela solen lyste inne i det rökiga köket. Martin började le. Och sedan började han skratta. Han skrattade så att han tappade andan och tårarna rann. Diana fyllde i. De stod och höll om varandra och skrattade. Då började folk så försiktigt att gå fram till dem. Nu började ett kramande och hurrande och skrattande. Någon envis hummer försökte passa på att smita under tumultet. Men påpassliga matlagare puttade in dem i glöden igen.

 

Snart började mat ställas fram på borden. Gunnarsson var inne på sin tredje Påsekbrygd och det verkade inte finnas några begränsningar på den avdelningen. Han kände sig på det hela mycket nöjd. Den här högtiden hade visat sig lika givande som det brukade hos Familjen Tallkvist. Nu skulle han bara se fram emot Midsommarfirandet.

 

 

Ja så kan det gå!

Jag önskar dig en underbar dag. Kanske med julbestyr, kanske inte.

Vi ses kanske snart igen, vem vet?

Lotta