I höstas hade jag glädjen att vara med på en skrivarkurs som Multimanus med Johanna Wistrand arrangerade.

Det var en väldigt smart och genomtänkt kurs; Kom igång och skriv

Förutom mycket bra tips kring skrivande fick man många nyttiga skrivuppgifter. En var att skriva fritt under ca 10 minuter kring en given mening. Jag kan varmt rekommendera någon av hennes kurser och att dessutom köpa till ett coaching samtal efter kursens slut. Det var verkligen givande.

Idag skickar jag med några av mina början på berättelser:

1)

Vägguret stannade när han slutade andas, precis som farmor hade förutspått. Jonatan hade aldrig riktigt trott på henne. Men nu hade han varit med och sett det i verkligheten. Farfar låg på sin säng. Han hade dragit sitt sista andetag. Farmor satt med hans hand mellan sina båda och tårar rann nerför hennes skrynkliga kinder. Jonatan tittade under lugg på de andra i rummet. Mamma och pappa grät också. Men varför var de ledsna? tänkte Jonatan. Farfar hade ju varit glad när han lämnade dem. Han hade tittat upp på farmor och sagt ”Nu har jag inte ont längre Hilda”. Farmor strök honom över kinden, som hon gjort så många gånger. ”Du ska tro det är vackert här. Jag ser mor och far, de vinkar till mig. Hilda jag väntar på dig här. När du vill så kommer jag att följa med dig”. Sedan hade han tagit ett andetag till och när han andades ut sjönk hans kropp ihop och Jonatan kunde känna hur hans energi försvann ur rummet. Och vägguret hade stannat.

Något vått landade på Jonatans hand. Han tittade förvånat. Han märkte att hans ögon var fulla av tårar. Så konstigt. Han hade inte gråtit någon gång sedan han var mycket liten. Det blev alldeles kallt inuti honom. Han insåg att farfar aldrig mer skulle finnas här.

 

2)

Utanför butiken runt hörnet såg hon alla löpsedlarna med sin bild på. Det var verkligen ingen snygg bild. Hon såg drogad och slampig ut. Inte alls som hon upplevde sig själv. Hon gick snabbt in och bort till mjölkkylen. Tog ett paket mjölk och ett paket juice. Hon kände sig som bedövad.  Kan någon känna igen henne? undrade hon. Nej, det kan inte vara möjligt, försökte hon trösta sig själv. När hon betalade kollade killen vid kassan lite närmare på henne. Hon försökte ignorera det. ”Du” började han. Hon tittade ner, låtsades att hon inget märkte. ”Du är snyggare i verkligheten” sa han. Då blev hon varm i hjärtat. Det finns ändå vänlighet på vår jord, tänkte hon. ”Tack så mycket” sa hon och hennes leende gjorde henne verkligen vacker. ”I morgon kommer det nya” fortsatte han. ”Då är inte detta viktigt längre”. Det finns hopp, tänkte hon när hon gick ut ur butiken. På vägen hem började det kännas bra igen.

Hon blev stoppad av en journalist precis utanför sin port, utan en chans att undvika fotografen.

 

Ja så kan det gå med flödesskrivning…..

Det kommer kanske några andra små berättelser i morgon?

Jag önskar dig en riktigt bra dag!

Lotta