Det vackra i olikheten.

Vågar vi se det som vackert, det som är olika, annorlunda?

Kan vi berätta för våra barn att det är ok att vara annorlunda?

Det är ok att gå till skolan fastän ett ögonbryn är lite större än det andra.

Det är ok att gå till skolan fastän man inte har samma sorts tröja som de andra har

Och det är ok att den där tjejen man ser på skolgården INTE har samma frisyr som de andra har.

Eller uppför sig likadant som ens egen grupp, eller pratar på samma sätt, eller säger samma saker som en själv.

Det är vackert med olikhet.

Det måste få vara vackert.

Vi kan inte förvänta oss att mänsklighetens utveckling ska gå framåt mot ett mer humant samhälle om vi inte

bejakar olikheten.

Sålänge man inte skadar någon annan……

Var rädd om dig idag

Lotta