Dagarna släpar sig fram.

Pappa ligger i en sjukhussäng, kommer inte att bli frisk.

Vet han om att han väntar?

Vissa saker blir viktigare än andra.

Att ena dottern får sitta i en sminkstol på Kick’s och bli fin och prova nya produkter är viktigt.

Att mina skosnöre håller på att gå i sönder och jag borde köpa nya är helt oviktigt.

Så reagerar jag. Någon annan kanske hade reagerat helt annorlunda.

Döden berör oss alla på något sätt.

Vi slutar inte själva att leva, men vi betraktar livet på ett annat sätt.

Att vi blir medvetna om att döden finns är viktigt.

Att försöka förstå eller ha en aning om hur vi vill förstå innan vi berörs av den

Det går inte att undvika döden, hur gärna vi än vill tro att vi kan.

Inte med shopping, jobba, beroende, ingenting.

Men det gör ingenting, om vi bara kan lära oss att uppskatta livet istället och allt det som är inbegripet i livet; människor, djur, natur.

Jag har alltid varit så rädd för döden att jag låtsat som om den inte fanns, men någonstans på vägen har jag försökt lära mig och att förstå. Det går bättre nu. Jag har funderat länge. Jag har en idé som gör att jag känner mig lugnare nu än jag gjorde förr. Men tanken på saknad och sorg berör mig fortfarande djupt.

Mitt liv kommer fortfarande att snurra vidare som vanligt, men pappa kommer inte längre att vara med och delta. Jag kommer aldrig mer att höra hans röst, hans skratt.

Det är de roliga sakerna jag kommer ihåg nu. Alla gånger vi skrattat tillsammans.

Det får mig att tänka att roliga saker är viktigare i livet än sorgliga.

Jag tar med mig de fina sakerna jag lärt av honom.

Nu måste jag börja en annorlunda resa i mitt liv.

I morgon är det torsdag

Lotta