”Döden, döden.”

Varje dag pratade Astrid med sina systrar Ingegerd och Stina i telefon. De började alltid samtalen med orden ”döden, döden” för att liksom ha det avklarat, sedan pratade de om andra saker.

Från sidan www.Astridlindgren.se

Det är inte klokt vad det varit svårt för mig att prata om döden genom åren.

Som en struts har jag inbillat mig att det inte finns om jag inte ser det.

Om jag anstränger mig tror jag pappa berättat att han gått ur kyrkan och således inte får kyrklig begravning. Men jag har inte lyssnat alls. Döden har ju inte funnits.

Astrid Lindgren var en mycket klok kvinna på många sätt. Hon kunde tala om döden och till och med förklara för barnen. Lika naturlig som livet är döden.

För visst blir det lite roligare om man tänker på ett Nangijala efter detta.

En annan klok kvinna som är en nyare bekantskap, är Eva Rudolf, begravningsrepresentanten på Fonus i Limhamn, Malmö. Hon har lotsat oss igenom alla vindlande passager av det som händer när en nära anhörig går bort.

Hon är dessutom den borgerliga officianten som kommer att leda ceremonin vi kommer att ha för pappa. Tillsammans har vi kunnat planera för musik och texter som vi hoppas ska ge oss alla en fin minnesstund och pappa hedras för den underbara medmänniska han är.

Fonus har  en riktigt bra funktion på sin hemsida Vita Arkivet, (länk här!)  Jag vill gärna rekommendera alla att gå in och fylla i det. Det är helt kostnadsfritt, förvaras digitalt och kan användas på vilken Fonusbyrå som helst i landet efter man har avlidit. Man kan gå in och ändra där själv när som helst om man tex kommer på ett annat musikstycke man vill ska spelas eller en annan sorts blommor man tycker om. Det är till stor hjälp när anhöriga ska ordna med allt. Speciellt om man skulle ryckas bort hastigt och inte har hunnit prata så mycket om hur man vill ha det.

Jag tyckte detta var viktigt att prata om redan när jag skrev: Not enough time, kika in och läs om du har tid. 🙂

Jag unskar dig en underbar dag!

Lotta