när man skriver
för att andas
då det är det enda
som räknas
att förknippa
orden, handen med
allt det som strömmar,
som inte går att hejdaen mening är viktigare
än något annat
just nu,
de orden som tillsammans
blir din sanning
eller någon annans
vaggas av rytmen
vila i orden
stanna.
Lotta
12 augusti, 2014 kl. 07:14
Mycket fin Lotta – och trädstammen uppåt ger uppåtstigande mening.
kram
GillaGilla