En asfaltspromenad kan faktiskt ha sin tjusning fastän det blåser och är grått och kallt. En runda på byn mellan regnskurarna hade lite färgklickar att bjuda på
Snart är solen och värmen här igen.
Lotta
En asfaltspromenad kan faktiskt ha sin tjusning fastän det blåser och är grått och kallt. En runda på byn mellan regnskurarna hade lite färgklickar att bjuda på
Snart är solen och värmen här igen.
Lotta
I Hörby har vi alltid nära till Naturen. Det är en riktigt bra sak för människor och djur i ett samhälle. Från Storgatan mitt i byn tar det t.ex. ungefär en kvart att promenera till Lågedammarna, en underbar plats för att se naturens skiftningar under året och för att helt enkelt bara vara.
Dessutom, finns ju Lågehallarna, Hörbys väletablerade sportarena. Med många populära aktiviteter precis bredvid.
Och Lågedammsbadet med Hörby Sportcenter, mer att läsa finns här
Lotta
Alldeles i närheten av oss i Hörby finns fantastiska Fulltofta storkhägn, tack vare ett projekt som startade 1989. Projektet går ut på att bevara storkpopulationen i vårt område och drivs av Naturskyddsföreningen med stöd av Skånes Ornitologiska Förening.
En gång i tiden levde storkarna här helt naturligt på somrarna, de första invandrade troligen redan på 1400-talet! Men när människan bredde ut sig och åkermark tog över försvann de område storkarna kunde hitta mat på och de sökte sig härifrån. Det sista paret hade sitt bo här år 1954.
Resultatet av projektets aktiva insatser ledde till att år 2014 häckade det första vilda egenproducerade paret i Skåne. Du kan läsa mer om det intressanta projektet här!
För naturintresserade anordnas guidade turer, du kan läsa om det här
Här finns tips för hur du kan bygga en egen storkplattform!
Runtom i Skåne finns det för närvarande 4 hägn, och Fulltofta är det mest besökta
Här är också en länk till underbara Fulltofta strövområde
Lotta
En morgon när jag var ute och gick i Hörby fick jag syn på kyrkan mitt i byn. Tänkte att jag kanske efter alla dessa år jag bott här borde engagera mig lite i den som byggnad, så jag gick närmare och började se efter vad det verkligen var jag såg. Jag tittade på de gamla gravstenarna, den vackra hängbjörken, de stämningsfulla grusgångarna och själva byggnaden.
En kvinna var på väg in i kyrkan och vi började prata och hon tog mitt intresse på allvar och började berätta för mig.
På bilden syns ”Den gamla delen”. Den byggdes redan år 1120-1140 av Carl Stenmästare som imponerande nog också deltog i byggandet av Lunds Domkyrka. Det är med en känsla av högtidlighet jag betraktar den gamla delen.
”Den nya delen” kom till 1895-1896 eftersom det behövdes mer plats. Men eftersom det var kostsamt att bygga behöll man dessutom den gamla delen, vilket är tur för oss. Vid det tillfället gjorde man också tornet dubbelt så högt.
Altaret är från 1632 och en riktig kulturell skatt av nordisk renässans skulptur. Predikstolen och dopfunten är också från denna tid
Det är fantastiskt vad en morgonpromenad kan lära oss.
Lotta
Nu har jag läst de här fina böckerna från Vulkan Förlag – Vulkan gör din egen bok.
Jag började med Hemläxan av Jonas Aspegren, sedan Ömtåligt gods av Katarina Vikström och slutligen Viskskrik av Kristina Emanuelsson
De var väldigt läsvärda alla tre.
Gå gärna in på Vulkans hemsida här, och kolla runt lite. Där finns tips på lite av varje. Mycket nöje!
Jag tittade precis igenom mina tidigare inlägg här på bloggen och upptäckte lite research jag gjorde om Biblioteket här i Hörby, Byn där jag bor. Det är ju verkligen både en vacker byggnad och en riktigt fin service vi har.
Jag skickar den till er igen här idag:
I Hörby finns mycket som är bra.
Biblioteket till exempel. (Länk här!)
Det börjar bra redan på utsidan, för man kan nog säga att det är en vacker byggnad.
Huset byggdes ursprungligen som ett Järnvägshotell vid det som då blev Stationsområdet. År 1882 öppnades linjen Hörby-Höör minsann! Och då behövde man ju såklart ett hotell som resande kunde bo på. Det började gästgivaregårdens krögare Johan Nilsson att bygga på 1883 och den 11 januari 1885 firades det med stor invigningsbal då häradshövding L. von Sydow höll invigningstal. Järnvägslinjerna medförde stor handelsaktivitet i Hörby. Det var ju bra. Men sedan var nog inte Hörby tillräckligt intressant så 1967 lades den sista sträckan ned och spåren togs bort. Lite ironiskt ändå att Pågatågen började köra 1983… men det finns ju buss.
På tal om buss:
Bokbussen har ju ett romantiskt skimmer över sig. I ur och skur tar den sig till oss människor som hungrar efter litterär fröjd i våra liv. En underbar idé om man inte kan ta sig in till samhället av någon anledning. Eller om man råkar vara på en av bygdens grundskolor när bokbussen är där. Då kan man se barn som springer till bokbussen med en bok i handen som de ska lämna tillbaka, eller låna om. 🙂 Det är litterär fröjd det!
Det påminner mig om en riktigt trevlig bok som heter
Det handlar om en man som råkar hamna i en situation där han kan rädda en bokbuss!!
Men nu är det ju ändå så att vi hamnat i en digital tillvaro och vi behöver inte längre vara beroende av den romantiska delen av boklivet. Vi har helt enkelt tagit nästa steg till litteraturen. Vi kan ladda ner böcker och filmer till våra kära apparater oavsett tid och plats vi befinner oss på. Det ÄR bra. Och biblioteket i Hörby har hängt med på det tåget. Man kan ladda ner böcker, filmer, ljudböcker, pc-spel för barn, språkkurser till mobilen, mp3-spelare, i-pod eller usb-minne med lånetid på 4 veckor. Dessutom, i det gemensamma bibliotekssystemet de är kopplade till finns det tillgång till en miljon böcker!
Varför berättar jag allt det här egentligen?
Dels för att ord och böcker är viktigt för oss, speciellt eftersom det är lätt att glömma bort det i vår elektroniska tillvaro.
Dels för att personalen som jobbar på Hörby Bibiliotek är en enastående entusiastisk skara som alltid välvilligt förmedlar kunskap och glädje till sitt arbetsområde! Stort tack till dem.
Kanske hittar du lite glädje med en bok idag? Hoppas det!
Lotta
Ibland sitter man i sitt hus.
Omgiven av blommor.
Och undrar vad man ska ta sig för. Det löser sig automatiskt när man har en del böcker som behöver läsas 🙂 Men så har man varit duktig, och lämnat in den första av 3 (!) uppgifter och är riktigt nöjd med sig själv! Då börjar man snegla på den andra högen böcker man vill fördjupa sig i
Och så är man nyfiken på att läsa om drömmarna:
Eller så kanske man helt enkelt bara vill vara ute i det fina vädret! 🙂
Lotta
SPAM är bokförlaget som går sin egen väg. Man kan läsa mer om det här
Eftersom de uppmanar alla som vill att skriva en novell går jag och funderar på vad Birgitta, Albert och kanske Marie ska hitta på och vad de ska råka ut för.
Jag tror att i min berättelse ska det ligga något dolt under ytan? Något väntar på att avslöjas? Någon saknas, varför?
Jag har max 7 500 (inklusive blanksteg) och fram till den 30/4 för att ta reda på det, skicka in och få den publicerad på SPAM’s blogg.
Allt om Novell idén är beskrivet på deras hemsida här
Hoppas på att läsa din novell där snart! 🙂
(och min 🙂 )
Lotta
Så fick jag upp min tavla på väggen till slut.
Jag tycker faktiskt om den.
Chakrafärgerna är representerade för de är viktiga och i kombination med att vila i mörkret uppstår balansen.
Det är gjort.
Jag önskar dig en fin dag.
Tack till alla som visat mig hit
Lotta
Helt nyutkommen bok. Hörde Pia Dellson på Radio Malmöhus i morse. Hon har gjort en bok av anteckningar från sin upplevelse av att gå in i väggen. Rakt på sak, korta meningar, precis som det känns. Det är en otrolig känsla att få känna igen sig i en annan människas beskrivningar.
Och om man inte själv upplevt det, men råkar känna någon som gjort det, kanske man kan få en idé om hur det kan vara.
Att hon dessutom arbetar med att hjälpa andra med utmattningsdepression men inte kände igen symtomen på sig själv innan hon drabbades, säger en del om hur svårt det kan vara att känna sig själv innifrån.
Jag känner min hjärna.
Att den finns
och att den inte fungerar.Den har alltid varit
en del av mig
men min hjärna och jag
är inte längre samma sak.Vi är två olika och vi är inte överens.
– Pia Dellson
Och lite längre fram, när hon börjar känna av sin återhämtning, som ju trots allt är en följd av sjukdom, även om det kanske inte alltid blir som man tänkt sig innan.
Börjar känna mig glad.
Det är något bekant,
så var det ofta för länge sedan.
Jag känner igen mig själv!Vilken lättnad,
jag trodde jag var borta.
Så mycket mer finns att inse från den här boken. Jag skulle kunna citera hela boken, men det är ju inte riktigt meningen. Lite spännande ska det ju vara att köpa den och att titta i den igen och igen och igen.
Jag önskar dig en väldigt, väldigt bra dag 🙂
Lotta
Ja böckerna är ganska slitna. Men jag är väldigt tacksam att Hörby Bibliotek har så mycket kurslitteratur att välja på. Jag lånar, skriver min uppgift och lämnar sedan tillbaka böckerna. Ekonomiskt. Idag vill jag visa er ett exempel på en kursuppgift jag lämnade in idag. Under arbetets gång upptäckte jag hur etnologi faktiskt används för att studera varje del av vår vardag. Kursuppgiften gick ut på att förklara vad ett lokalsamhälle är med exempel ur kurslitteraturen och jag delar med mig ifall någon annan också tycker detta är intressant:
Människorna skapar platsers identitet, nu och då
En plats kan vara ett geografiskt samhälle men också en symbolisk benämning för ett samhälle som byggs upp kring människors minnen, berättelser och agerande i gemenskap. Till exempel i familj, skola, på arbetsplatser, i akademivärldar, genom idrottsföreningar eller andra organisationer.
Alla har vi växt upp i ett lokalsamhälle, eller flera, under olika skeden av livet. Därför är det möjligt att sätta sig in i formuleringen Billy Ehn ger oss om hur ett Lokalsamhälle bildas (Ehn 1993: 13) : ”Den kulturella inlärningen försiggår både genom frivilligt efterliknande och genom att det ställs krav utifrån på anpassning och detta sker ofta samtidigt.”
Människans drift efter gemenskap påverkar vår situation i de samhälle vi lever i. Problematiken sker genom skillnaderna människor ser på målet med gemenskapen.
Etnologin noterar människor och samhälle i förändring. I många fall kan man i svenska samhället i stort se att livsidealen ändras så snabbt att vi inte riktigt kan sätta oss in i de äldres sätt att hantera livet utan formar nya, egna sätt. För inte alltför länge sedan lärde man sig efterlikna äldre generationer för att anpassa sig till sitt samhälle, medan vi i nutid får råd och tips från massmedia hur vi ska förhålla oss och bete oss. (Ehn 1993: 18) Av det jag sett har man emellertid i en liten landsbygdsstad större tendens att vilja efterlikna det äldre än i en storstad.
För att kunna se hur samhällen förändras måste vi se tillbaka för att få insikt i vad de förändras från (Löfgren 1994: 7). Historiska perspektiv hjälper oss att se.
Marianne Liliequist tar upp Dagisplatser som exempel på lokalsamhälle man kan kalla symbolisk gemenskap (Ehn 1993: 22). Hon jämför uppfostran av barn på -30, -40, -50-talen där barn förväntades bli självständiga medborgare, men inom de av samhället godkända ramarna med nutid när de vuxna ska arrangera förutsättningarna, men med omärklig styrning för att främja barnets utvecklingsmöjligheter. Däremellan beskrivs 70-talet som en period då dagissamhället inte fungerade problemfritt eftersom barnens egenbestämmande skulle prioriteras i alla situationer. Detta är verkligen ett exempel på lokalsamhälle i förändring, när vi dessutom får reda på hur i bondesamhället genom religionens stränga styrning barnen och tjänstefolket stod längst ner i samhällskedjan. Andra symboliska lokalsamhälle av människor som ungdomsgrupper, småbarns mammor, – och pappor och pensionärer är platser för studier av ”växelspelet mellan människor som kulturbärare […] och kulturskapare” (Ehn 1993: 37)
Barn är intressant att studera som kulturbärare av lokalsamhälle. I bondesamhället växte man upp på en plats och naturinlärningen hos barnen startade direkt. Säkerligen en fråga om samhällets överlevnad och även invånarnas säkerhet. Förutom de rent praktiska hantverken fick de också tidigt lära sig spå väder och läsa årsrytmen, förstå undervattenslandskap och tolka skiftningar i väder och vind (Frykman, Löfgren 1979: 46-48). Lokalsamhällets överlevnad är en stark drivkraft för människan. Tydligen viktigare i de samhällen som är geografiska enheter beroende av naturen man lever av och i närheten av. Man kan göra jämförelsen med hur i högborgerliga hem barnen skulle märkas så lite som möjligt och bara finnas till när de vuxna önskade (Frykman, Löfgren 1979: 109). Vilket slags lokalsamhälle ville man skapa där, kan man undra. Kulturskapandet som skett under vår tid angående barn är att de oavsett social eller geografisk miljö integreras med vuxna, som medmänniskor.
Medan fiskeri och jordbruk har varit livsnödvändigt för landets matförsörjning har bergsbruk, järnhantering och skogsbruk varit nödvändigt för att exportera och få utländskt kapital till statskassan. Och varje sådan arbetsplats har varit och är beroende av människors arbetsinsats på platsen. Historiskt byggdes samhälle upp runt dessa industriområde. Där bodde de människor som arbetade med bygdens industri. Städer och byar är idag resultat av samlingar av människor kring arbetsplatser. Indelningar av städer har rötter i sociala skillnader och hierarkier beroende på arbetsplatser (Hellspong, Löfgren 1994: 157, 216). Varje människas unika berättelse om sitt levnadsöde är förknippat med stora och små lokalsamhälle.
Ja VISST är det intressant! 🙂
Jag önskar DIG en riktigt bra dag i ditt samhälle 🙂
Lotta