Lotta Wanners blogg

För att ord och bilder ger människor vägar till kommunikation och om vår jord ska vara en bra plats att leva på behöver vi kommunicera mera.


2 kommentarer

Novellidé på bokförlaget SPAM

cropped-fill-your-paper-with-the-breathings-of.png

SPAM är bokförlaget som går sin egen väg. Man kan läsa mer om det här

Eftersom de uppmanar alla som vill att skriva en novell går jag och funderar på vad Birgitta, Albert och kanske Marie ska hitta på och vad de ska råka ut för.

Jag tror att i min berättelse ska det ligga något dolt under ytan? Något väntar på att avslöjas? Någon saknas, varför?

Jag har max 7 500 (inklusive blanksteg) och fram till den 30/4 för att ta reda på det, skicka in och få den publicerad på SPAM’s blogg.

Allt om Novell idén är beskrivet på deras hemsida här

Hoppas på att läsa din novell där snart! 🙂

(och min 🙂 )

Lotta


7 kommentarer

När björken står naken

 

Björk2

Utanför mitt köksfönster står en björk.

Det är en annan björk än den som är här på bilden. Men jag vill ju låta mina grannar få ha sin husfrid, så jag tar inte någon bild på just deras björk.

Fast det egentligen är den björken det handlar om.

Hmmmm

Jag är mycket tacksam över den stilla lunk mitt liv för tillfället befinner sig i. Mina dagar består för det mesta av att studera mitt favoritämne etnologi, skriva på min bok och måla mina tavlor. För det mesta är jag helt absorberad av detta.

Därför kom årets avlövning som en riktig chock för mig! Jag råkade titta upp när jag fyllde på vatten till mitt kaffe och såg att grannens björk var alldeles naken! Sista jag såg den (tyckte jag) hade den varit vackert guldgul!

Då tänkte jag tre saker:

  • Jag borde vara mer uppmärksam på naturen runtomkring mig!
  • Ett träd i all sin nakenhet kan se väldigt sorgset ut.
  • När solen lyser på grenarna får de nytt liv.

Och eftersom jag sen alltid måste krångla till det ytterligare i mina funderingar tänkte jag:

När nu björken står där i all sin nakenhet är alla grenarna lika delar av trädet, varken mer eller mindre. Alla delar behövs för att det ska bli ett träd. Så ser jag på mänskligheten också.

I år ska jag lära mig acceptera vintern och ta tillvara de läkande delarna. Under tiden gror livet dolt i marken i väntan på den värmande våren. Allt passar ihop och behövs. Och när tiden är mogen så är våren här igen.

Hösten kommer tidigt om morgonen men våren i slutet på en vinterdag.

(- Elizabeth Bowen , irländsk författarina 1899-1973)

Jag önskar dig en underbar dag.

Lotta


Lämna en kommentar

DU är inbjuden!

Mammsen vid havet

 

Hur ser DITT Malmö ut?

En dynamisk, omvälvande och historisk stad ska beskrivas!

Jag tror på kommunikation mellan människor. Vi kan komma långt och vi kan komma
vidare om vi lär oss att se och om vi lär oss att lyssna. Vi lär oss av varandra!

Ett projekt är på gång och på min blogg bjuds DU in till kommunikation.
Projektet handlar om hur vi tillsammans, på olika sätt, kan beskriva en gemensam
företeelse; MALMÖ.

En stad BLIR av människorna som bor och verkar där!

Jag behöver hjälp.

Mina ord och bilder räcker inte till för att beskriva en hel stad därför bjuds du in till min
blogg för att med ord och bild beskriva DITT Malmö, dina smultronställen; de
platser som betytt/betyder något för dig och som du vill dela med dig av.

Projektet startar nu i september och avslutas (?)

Du skickar enkelt din text (max 300 ord) och dina bilder (mobilfoto fungera utmärkt) till lottawanner@gmail.com

Jag förbehåller mig rätten att tillsammans med dig publicera text och bild. Ditt namn
för både text och bild anges i inlägget.

Nu skriver vi historia, en del av MALMÖ.

Snart syns DINA ord och bilder här på bloggen!

Välkommen!

Lotta


4 kommentarer

Vackert med Vänskap

två enkla

Jag uppskattar verkligen vänner!

Många vackra vänner har jag i cybervärlden. En värld som förenar oss oavsett var i den verkliga världen vi befinner oss. Grupper jag är med i där vi uppmuntrar varandras skrivande och deltar i varandras glädje och sorg.

Det är också en värld jag måste stänga av emellanåt för att hitta tillbaka till mitt verkliga liv. Det, där jag och min familj är. Och där jag själv är. Så jag tar ett steg tillbaka för att komma i balans. Sedan är det extra roligt att återse gamla bekanta.

Ibland förenas de båda världarna. För några dagar sedan fick jag besök av en vän från ett stort land långt härifrån. Vi har känt varandra lite drygt ett år. Skrivit, kommenterat, skrivit mer. Lärt känna varandra genom ord och bilder och så plötsligt en dag kom hon ut från ett tåg från Danmark! Livs levande. Så mycket tårar och skratt och ord vi delade under 21 timmar och två minuter. Värdefull tid, som ska räcka länge.

Jag har en annan vän, på närmare håll. Den vännen tar hand om den skrivande jag. Blir det för långa uppehåll får jag reda på det. En vän som ser mina brister men inte låter mig fastna i dem, som får mig att gå ett steg vidare fast det är lite obekvämt. En vän som det är lika lätt att ha roligt med som att vara allvarlig. Det är bra.

Människor är viktiga för mig. Vänner, medmänniskor, familj. Det spelar egentligen inte så stor roll vilken benämning de får i våra liv. Bara vi tar till vara på dem, lyssnar, hjälper varandra. Likväl är det viktigt att ha tid med bara sig själv. Lyssna och hjälpa sig själv. Båda delarna behövs. Som Yin och yang, mörker och ljus, natt och dag. Balans.

Ju mer vänskap jag känner till mig själv desto starkare och vackrare blir min vänskap med andra.

Så idag börjar jag på en ny resa som egentligen är min fortsättning. Spännande ska det bli att möta morgondagen. Och just nu är jag precis här.

Jag önskar dig en underbar dag. Med dig själv och de människor du möter.

Lotta

 


2 kommentarer

#Blogg100 4o dagar minus 7

bibeln

Det är ok.

Att jag gjort mellanrum. Dagar när jag inte kunnat skriva.

Jag har haft panik för att jag inte hittat mina ord!

Men nu känner jag mig som vanligt igen. Just nu iallafall.

Det är jag tacksam för.

Jag kan sitta vid min pappas skrivmöbler. Där känner jag mig lugn.

skrivbordet fb

 

Jag planerar för skrivande igen. Jag har mer än ett utkast på gång. Och jag sätter mig ju faktiskt här och gör detta inlägget och det känns bra!

Faktiskt är jag väldigt tacksam för Blogg100 evenemanget. Det har hållt mitt fokus kvar vid orden. Ord som tar mig igenom det som händer i livet.

Att läsa andras intressanta,  roliga, tänkvärda bloggar är ett jättefint sätt att bli inspirerad också!

Nästa gång ska jag berätta om begravningsförberedelser. Minsann hade käre pappa gått ur Svenska Kyrkan, fast ingen riktigt visste om det. Då blir det borgerlig begravning. Det ska bli spännande.

Hoppas du får en bra dag idag. 🙂

Lotta

 


8 kommentarer

Skrivarkurs

2014-01-20 390

 

I höstas hade jag glädjen att vara med på en skrivarkurs som Multimanus med Johanna Wistrand arrangerade.

Det var en väldigt smart och genomtänkt kurs; Kom igång och skriv

Förutom mycket bra tips kring skrivande fick man många nyttiga skrivuppgifter. En var att skriva fritt under ca 10 minuter kring en given mening. Jag kan varmt rekommendera någon av hennes kurser och att dessutom köpa till ett coaching samtal efter kursens slut. Det var verkligen givande.

Idag skickar jag med några av mina början på berättelser:

1)

Vägguret stannade när han slutade andas, precis som farmor hade förutspått. Jonatan hade aldrig riktigt trott på henne. Men nu hade han varit med och sett det i verkligheten. Farfar låg på sin säng. Han hade dragit sitt sista andetag. Farmor satt med hans hand mellan sina båda och tårar rann nerför hennes skrynkliga kinder. Jonatan tittade under lugg på de andra i rummet. Mamma och pappa grät också. Men varför var de ledsna? tänkte Jonatan. Farfar hade ju varit glad när han lämnade dem. Han hade tittat upp på farmor och sagt ”Nu har jag inte ont längre Hilda”. Farmor strök honom över kinden, som hon gjort så många gånger. ”Du ska tro det är vackert här. Jag ser mor och far, de vinkar till mig. Hilda jag väntar på dig här. När du vill så kommer jag att följa med dig”. Sedan hade han tagit ett andetag till och när han andades ut sjönk hans kropp ihop och Jonatan kunde känna hur hans energi försvann ur rummet. Och vägguret hade stannat.

Något vått landade på Jonatans hand. Han tittade förvånat. Han märkte att hans ögon var fulla av tårar. Så konstigt. Han hade inte gråtit någon gång sedan han var mycket liten. Det blev alldeles kallt inuti honom. Han insåg att farfar aldrig mer skulle finnas här.

 

2)

Utanför butiken runt hörnet såg hon alla löpsedlarna med sin bild på. Det var verkligen ingen snygg bild. Hon såg drogad och slampig ut. Inte alls som hon upplevde sig själv. Hon gick snabbt in och bort till mjölkkylen. Tog ett paket mjölk och ett paket juice. Hon kände sig som bedövad.  Kan någon känna igen henne? undrade hon. Nej, det kan inte vara möjligt, försökte hon trösta sig själv. När hon betalade kollade killen vid kassan lite närmare på henne. Hon försökte ignorera det. ”Du” började han. Hon tittade ner, låtsades att hon inget märkte. ”Du är snyggare i verkligheten” sa han. Då blev hon varm i hjärtat. Det finns ändå vänlighet på vår jord, tänkte hon. ”Tack så mycket” sa hon och hennes leende gjorde henne verkligen vacker. ”I morgon kommer det nya” fortsatte han. ”Då är inte detta viktigt längre”. Det finns hopp, tänkte hon när hon gick ut ur butiken. På vägen hem började det kännas bra igen.

Hon blev stoppad av en journalist precis utanför sin port, utan en chans att undvika fotografen.

 

Ja så kan det gå med flödesskrivning…..

Det kommer kanske några andra små berättelser i morgon?

Jag önskar dig en riktigt bra dag!

Lotta


5 kommentarer

Bok om Böcker

bok om kropp och själ

Jag älskar verkligen titeln på denna boken.

Ja, jag vet det finns massor med böcker som handlar om skrivande. Det finns många som är riktigt bra.

Denna är också riktigt bra. Tycker jag. Man får en skön stund medan man läser den, för hennes röst är varm och klok och vänder sig direkt till mig. Jag blir uppmuntrad av hennes motgångar och framsteg. Hon motiverar mig att fortsätta skriva och hon ger mig tips och idéer som jag har verklig nytta av för att hitta skrivaren inom mig.

Den är inte skriven för att förklara hur man använder social media. Där finns inte råd och tips om Twitter och Facebook, det finns annan litteratur för det. I denna hittar man själva grunden till hur ens själ hamnar på ett papper.

Jag bläddrar igenom boken nu för att hitta några exempel som jag kan förmedla, men jag fastnar i meningarna och läser om sidorna och tycker allt är lika bra, igen. Jag kan inte välja. Men vid ett kapitel har jag ritat små hjärtan i marginalerna på några ställe. Bredvid kapitelrubriken finns det också ett hjärta; Detaljens mystik . Det låter spännande på något vis. Ett hjärta står bredvid detta stycket:

Vi måste bli skribenter som accepterar verkligheten, älskar detaljerna och skrider fram genom livet med ett ja på läpparna, så tvärsäkert att det aldrig mer kan bli några nej i världen, som stympar livet och hindrar dessa detaljer att leva vidare.

Jag säger inte att du måste skaffa ytterligare en bok om skrivande, men om du råkar få syn på den på biblioteket eller i en väns bokhylla eller på något annat tokigt ställe så kan du ju prova att läsa den.

Lycka till   ♥

Lotta


4 kommentarer

Novelltävling?

bok-o-ljus1.jpg

Varje gång jag ser det ordet tänker jag på genombrott.

Nu ska det hända! En litterär guru kommer att upptäcka vilken fantastisk talang jag är!

Dessutom kommer jag att tjäna pengar på det jag gör, i de fall prispengar är inkluderat.

Men den enda gången jag faktiskt skickat in ett bidrag hände inte det.

Så frågan är nu; ska jag våga denna gången??

skriva1

Hmm… sista anmälningsdag är 31 augusti….jag hinner våndas lite till.

Ska jag eller ska jag inte? Det är frågan.

Men du ska kanske??

Lotta

 


4 kommentarer

En oväntad händelse

cropped-dsc00157.jpg

Att jag skulle göra ett till inlägg inom en vecka!

Idag skickar jag med berättelsen om familjen Tallkvist.

”En annorlunda Påskhändelse” ( I dessa tider?? Hur är det möjligt)

Nu pratade alla högt i munnen på varandra. Ingen lyssnade längre på vad någon annan sa.
 
Så grannen Gunnarsson öppnade själv dörren, eftersom ingen hörde att han knackade, och klev in. Ljudnivån slog emot honom och han blev totalt överraskad. Under alla år han gått in och ut ur detta hus hade han nog aldrig upplevt något riktigt liknande här i familjen Tallkvist’s hem. Han sökte med blicken över människohavet i hopp om att upptäcka sin vän Martin’s glada uppsyn, men förgäves. Var höll han hus egentligen? Och Fru Tallkvist, Diana? Hon brukade sätta en kall öl i handen på honom så fort han satte foten innanför dörren. Var var hon nu? Och ölen?
 
Han blev medveten om hur människorna runt omkring honom var både oroliga och upprörda. Hans sinnen började vakna. Vad kunde påverka dessa kalasklädda släktingar till ett sådant kaosartat beteende? I brist på både Martin och öl började gubben Gunnarsson försöka hitta något som var normalt i sammanhanget. Ett stort påskris stod i hallen, klätt med fjädrar, ägg och allt. Det verkade ju bra. Hönor och kycklingar i fönsterkarmarna och gula blommor i krukor på borden. Så långt var allt väl. Kanske finns det lite mat i köket då om det är påskkalas, tänkte Gunnarsson förhoppningsfullt. Fast egentligen tänkte han nog mer på ölen. Påskebrygden var ju fin i år. Kanske kunde han hitta en flaska själv där i köket.
 
Han hade alltid tyckt om familjen Tallkvists rymliga kök. Ibland hade Martin och Diana tagit en svängom på det stora golvet medan de väntade på att något gott skulle bli färdigt i ugnen. Men när han öppnade dörren in var han definitivt inte beredd på det han såg. En stor lägereld på det blanka klinkergolvet! Av allt att döma hade den brunnit ett tag för fina glödbitar låg i en stor hög. Vad står nu på? Undrade Gunnarsson alldeles förvirrad. Det luktade ändå gott på något vis och han såg små foliepaket ligga inbäddade i glöden. Minsann luktade det inte vitlök! Han började tros allt känna sig lite hungrig. Han fick syn på en äldre kvinna som stod vid en stor gryta. Nyfikenheten tog överhanden och han gick det för att titta närmare.
 
– Vad är det i grytan undrar man?, frågade han damen.
Kvinnan exploderade av ord som var fyllda av känslosamma tonfall. Det var alldeles omöjligt för Gunnarsson att försöka förstå damen för hon pratade mycket fort på något språk han tyckte var obegripligt. Men det var väldigt tydligt att hon var upprörd. När hon lyfte på locket blev han alldeles överrumplad. I den stora grytan låg flera, väldigt stora humrar. Svarta såklart, och alldeles uppenbart vid liv.
 
Innan grannen Gunnarsson kunde komma på något passande att säga till den upprörda kvinnan störtade flera av de övriga gästerna in i köket. Någon var vänlig nog att sätta en kall öl i handen på Gunnarsson, Påskebrygden minsann. Och nu lyftes den stora grytan upp. I en svepande, flygande, överraskande rörelse åkte hela grytans innehåll rakt ner på den glödande bädden! Med diverse tillhyggen (var det där en golfklubba?) hjälptes flera åt att hålla humrarna kvar på glödbädden
 
Nu börjar det ju bli livat, tyckte Gunnarsson. Synd att Marin skulle missa det här!
 
Precis då stod Martin, i egen hög person, i köksdörren. Blek. Med vild blick. Kläderna sönderrivna och håret åt alla håll och kanter. Strax efter kom Diana. Även hon såg ut som om en virvelvind dragit fram över henne. Det tittade på folksamlingen runt lägerelden.
 
Otroligt nog blev det för ett ögonblick tyst i köket. Ja förutom knastrandet från elden och knapprandet från de ryckande humrarna. Ingen vågade titta på värdparet. Gunnarssn tog en klunk öl. Vilken tur ändå att han hade tittat in här idag. Detta var ju roligare än TV.
 
Martin började prata, men först hördes ingenting. Han försökte igen.
– Vem låste in oss i källaren?
Konstigt nog var det ingen som svarade.
– Vi lyckades ta oss ut genom ett mycket litet fönster. Och varför grillar ni hummer på vårt golv? Gammelmor?
Martin vände sig mot den äldre damen.
– Söte Martin! (Nu gick det ju att förstå vad hon sa!) Vi var hungriga alla och spisen fungerade inte och du vägrade hjälpa oss göra upp elden. Vi var tvungna att låsa in er så att vi kunde laga maten!
 
Martin såg verkligen ursinnig ut. Sedan var det som om hela solen lyste inne i det rökiga köket. Martin började le. Och sedan började han skratta. Han skrattade så att han tappade andan och tårarna rann. Diana fyllde i. De stod och höll om varandra och skrattade. Då började folk så försiktigt att gå fram till dem. Nu började ett kramande och hurrande och skrattande. Någon envis hummer försökte passa på att smita under tumultet. Men påpassliga matlagare puttade in dem i glöden igen.
 
Snart började mat ställas fram på borden. Gunnarsson var inne på sin tredje Påsekbrygd och det verkade inte finnas några begränsningar på den avdelningen. Han kände sig på det hela mycket nöjd. Den här högtiden hade visat sig lika givande som det brukade hos Familjen Tallkvist. Nu skulle han bara se fram emot Midsommarfirandet.
 
 

Ja så kan det gå!

Jag önskar dig en underbar dag. Kanske med julbestyr, kanske inte.

Vi ses kanske snart igen, vem vet?

Lotta


2 kommentarer

Motivation!

cropped-bok-o-ljus3.jpg

Så jag försöker skriva!

Ibland.

När inget annat kommer emellan.

Konstigt hur ofta det kommer saker emellan!

🙂

Så jag anmälde mig till en skrivkurs! För att bli motiverad. Och jag betalade för den med mina födelsedagspengar (Tack mamma och pappa!) TJo flöjt, vad bra det gick i början! Men sedan blev jag sjuk, och sedan var det min födelsedag, och sedan…ja, jag hinner helt enkelt inte!

Eller hur är det egentligen?? Visst hade jag kunnat klämma in tio minuter om dagen? Men det är lite för svårt att anstränga mig och det är lite för obehagligt att verkligen genomföra något. Jag visade mina små alster för äkte mannen och han tyckte de var bra. Hmm, ja men då så. Då behöver jag ju inte bevisa något mer.

Jo visst behöver jag det! Jag behöver verkligen bevisa för mig själv att jag kan fortsätta att komma på något att skriva om.

Vår kurs-uppgift går ut på att skriva fortsättningen på en halv mening. Vi ska skriva i ca tio minuter och inte redigera. Sedan skicka in det. Nu ligger jag back flera dagar men det senaste jag skrev blev så här:

Det var en mörk och stormig natt som kunde få de flesta människor och djur att söka skydd och vänta in morgonen. Men inte Victoria. Stormandet ute stämde överens med hennes stormiga inre. Naturens ihärdiga krafter återspeglade hennes egen envisa, livgivande inre kraft. Hon hade kämpat mot sjukdomen i åtta månader, sju dagar och 34 minuter. Idag hade hon fått beskedet att den var besegrad. För tillfället iallafall. Hon vet inte vad som väntar längre fram i livet men det spelar ingen roll just nu. Idag är hon i livet. Idag kan hon välja att vara ute i stormen och låta vinden slita och dra i hennes kropp fast hon står emot och har båda fötterna stadigt mot marken. Hon välkomnar att regnet känns kallt och ogästvänligt mot hennes ansikte därför att hon faktiskt kan känna något. En gigantiskt stor känsla av kärlek fyller upp hela hennes inre. Känslan av att uppleva livet.

Tänk vad man krånglar till det ändå. Det är ju när jag skriver jag känner mig som mest nära mig själv. Det är ju det jag allra helst vill göra. Och ändå saboterar man det genom att skjuta upp, frödröja, skymma undan.

Få se nu om jag kommer igång och fyller på med de uppgifterna jag hoppat över??

Kanske att levandegöra det på bloggen såhär är motiverande?

Vi får väl se.

Jag önskar dig en vacker och produktiv dag!

Lotta


Lämna en kommentar

När solen väl gått upp

Alldeles nypressad är den här diktantologin! Sammansatt av temat vårdikter genom en skrivgrupp som heter 1av3.

I våras kom nämligen en drivande delatagare på att vi som ville skriva vårdikter kunde delta i en grupp i gruppen och sedan rullade det på. Det skrevs vårdikter för glatta livet. Intresset var stort. Rätt vad det var föreslog nämnda deltagare att vi kunde ju trycka upp en bok med våra bidrag.

Sagt och gjort. Hon samlade ihop alla bidragen och organiserade texter och författare. Nästa steg var att en annan deltagare tog itu med jättejobbet att redigera och sammanställa hela dokumentet och skicka in det till Vulkans förlag. Där var de snabba, och vips så blev boken färdig för tryck och lagom till Bokmässan i Göteborg nästa vecka kan du hålla Våren i din hand!

Titeln? En tävling utlystes där alla fick bidra och sedan röstades titeln fram:

”När solen väl gått upp är gryningen redan borta”

Denna veckan har Vulkan ett generöst erbjudande på priset så passa på! 

För när sedan vintern tagit plats hos oss börjar nog längtan till våren komma smygande och då är det riktigt trevligt att fångas av orden som berör våren. Kanske en diktantologi är ett riktigt bra julklappstips!

Jag önskar dig en fin dag!

Lotta