Och undrar vad man ska ta sig för. Det löser sig automatiskt när man har en del böcker som behöver läsas 🙂 Men så har man varit duktig, och lämnat in den första av 3 (!) uppgifter och är riktigt nöjd med sig själv! Då börjar man snegla på den andra högen böcker man vill fördjupa sig i Och så är man nyfiken på att läsa om drömmarna:
Eller så kanske man helt enkelt bara vill vara ute i det fina vädret! 🙂
Det är en annan björk än den som är här på bilden. Men jag vill ju låta mina grannar få ha sin husfrid, så jag tar inte någon bild på just deras björk.
Fast det egentligen är den björken det handlar om.
Hmmmm
Jag är mycket tacksam över den stilla lunk mitt liv för tillfället befinner sig i. Mina dagar består för det mesta av att studera mitt favoritämne etnologi, skriva på min bok och måla mina tavlor. För det mesta är jag helt absorberad av detta.
Därför kom årets avlövning som en riktig chock för mig! Jag råkade titta upp när jag fyllde på vatten till mitt kaffe och såg att grannens björk var alldeles naken! Sista jag såg den (tyckte jag) hade den varit vackert guldgul!
Då tänkte jag tre saker:
Jag borde vara mer uppmärksam på naturen runtomkring mig!
Ett träd i all sin nakenhet kan se väldigt sorgset ut.
När solen lyser på grenarna får de nytt liv.
Och eftersom jag sen alltid måste krångla till det ytterligare i mina funderingar tänkte jag:
När nu björken står där i all sin nakenhet är alla grenarna lika delar av trädet, varken mer eller mindre. Alla delar behövs för att det ska bli ett träd. Så ser jag på mänskligheten också.
I år ska jag lära mig acceptera vintern och ta tillvara de läkande delarna. Under tiden gror livet dolt i marken i väntan på den värmande våren. Allt passar ihop och behövs. Och när tiden är mogen så är våren här igen.
Hösten kommer tidigt om morgonen men våren i slutet på en vinterdag.
(- Elizabeth Bowen , irländsk författarina 1899-1973)
Ja det finns ju en mormor också, men morfar är kanske lite mer huvudperson, eller egentligen är ju Olivia det, fast morfar är ju hjälten iallafall!
I vilket fall är den här boken skriven till mig, helt säkert. För jag älskade den från början till slut, trodde nästan att jag var med där, hos morfar, och mormor.
Fast egentligen är den ju skriven för barn.
Men just nu har jag inga barn att läsa barnböcker för så jag får ju läsa dem själv. Och jag gillar verkligen barnböcker. Ibland när barnen var mindre och hade somnat efter lässtunden stannade jag kvar och tjuvläste fortsättningen för jag ville verkligen veta hur det skulle gå.
Idag fick yngsta dottern läsa Polkagrismorfarn för ett expertutlåtande för det är ändå inte så länge sedan hon blev läst för (tycker jag iallafall) och den blev klart godkänd.
Det fina och spännande med barnböcker är det till synes enkla sättet att bygga upp något med fantasin. Det är snälla och trygga böcker med bara ett litet inslag av något som är lagom otäckt.
Precis så fint har Britta Lindgren berättat om Polkagrismorfarn. Hon har en varm och positiv syn på barn och de människor som är i deras omgivning. Olivias vardag skildras med närhet och klarhet. Lätt att förklara för ett barn i 4-8 års åldern.
Jag hoppas du läser Polkagrismorfarn,för dig själv eller för något barn du känner. På www.polkagrismorfarn.se kan man läsa mer om boken, om författaren Britta Lindgren och om illustratören Annika Ekdahl, som gjort fina illustrationer i boken och på hemsidan.
Måndag morgon börjar med reflektioner från en natt i skogen. Vi kan fortfarande lära oss mycket av naturen, men frågan är om vi egentligen vågar…….
Galenskapen lurar nära,
nära den som hittar kraften
i det kloka när naturen
kommer alldeles inpå,
på natten när det blivit mörkt
och endast lägerelden lyser
morrar hunden åt en osedd gäst
vem är klokast av oss då.
Natt och mörker har vi botat,
motat bort från dagens liv
med ljus och mera ljus och
mycket konstgjord energi,
men skyddet sitter utanpå
döljer rädslans växande inom oss
skogens mörker hjälper oss att se
den vi verkligen är inuti.
Då var det skönt att komma hem,
så lätt att vara snäll och klok
med fyra väggar tak och fönster
runt omkring en vilsen hund,
nu är tryggheten vår bästa vän
tills vi sitter vid vår lägereld igen
och lär oss mer om mörkt och ljust
för kunskap är ju sanningen
Och gammal mossa läggs i påsar och körs till tippen. Ordning och reda.
Fast anledningen till att jag tar fotot är ju att jag inte behöver räfsa, käre mannen gör det, också. Jag har uppdraget att gå med strollern och så gräsfrö. Lite lagom ansträngande alltså.
Det är en underbar, solig dag. En ny efterlängtad säsong är på ingång. Lika hjärtligt välkommen varje år.
Då kan man ju passa på att anmäla sig till den årliga poesimånaden
Nu är det ju så att jag planerat hela året för denna månaden, sedan jag deltog förra året.
Ok, tillbaka till Internationella Poesidagen:
Instiftad av FN-organet UNESCO år 1999 vid ett möte i Paris med bland annat dessa motiveringar:
Poetry reaffirms our common humanity by revealing to us that individuals, everywhere in the world, share the same questions and feelings.
Poetry is the mainstay of oral tradition and, over centuries, can communicate the innermost values of diverse cultures.
Och jag måste ju också skicka med denna formuleringen:
One of the main objectives of the Day is to support linguistic diversity through poetic expression and to offer endangered languages the opportunity to be heard within their communities.
Jag visste väl att det skulle intressera dig!
Svårt att hinna med? Frågar jag mig själv. Hoppas inte, iallafall.
Mellandottern lärde mig göra Banan-Pannkakor utan mjölk eller mjöl (eftersom jag är intolerant mot båda delarna, haha 🙂 )
Men det här är ett riktigt bra alternativ!
1 Mosad Banan
1 Ägg
Vanilj, efter smak
1 nypa salt
Blanda och stek, utöka mängden efter behov. Jag försöker välja ekologiska produkter så mycket som möjligt för jag tror på att det gör skillnad. Vanilj finns som pulver i koncentrerad form, alltså inte som vaniljsocker. Socker ska man ju också undvika…….
Om jag vill göra dem lite matigare lägger jag i mandelmjöl eller något annat alternativt mjöl 🙂
Dessutom går det utmärkt att byta ut bananen mot annan frukt till exempel rivet äpple.
Nu ska jag bara fundera på vilken utsikt jag vill ha när solen går upp:
I morse kom Haggan in i mig. Sur och vresig blev jag. Snäste till och med. Inte likt mig.
Men sedan kom jag på att hon var här och då vände hon sig om, vinkade och var borta. Bara sådär.
En värme av hennes närhet blev kvar. Jag gillar henne faktiskt. Hon är bara lite butter på utsidan men snäll ändå. Dessutom är hennes klokhet inspirerande.
Hon påminde mig om en helg i skogen i somras. När allting kändes magiskt. När naturen kändes viktigare än människo-påhittade gränser och kortsiktiga problem. Då glädjen och nyfikenheten till livet växte……
Förra söndagen gjorde dottern sådanahär underbara Snickers-popcorn!
Tänk om hon kanske vill göra det i dag också??
Nu är ju hon ganska händig, och dessutom energisk, så när hon säger att det var inga problem så kanske det hade varit det för någon annan ändå. Men om du är sugen på något gott och nästan ”nyttigt” kan jag rekommenderar dem!
Hon använde
ca 2 liter Poppade popcorn
1,25 dl Kokossocker (vitt socker är ju inte bra för oss. Kokossocker kommer från kokos-blomman och borde ju då räknas som frukt eller grönsak och automatiskt bli nyttigt?)
4 msk Smör (bara lite)
50 g Choklad (mörk = nyttigt)
ca 1 dl Saltade Jordnötter (Hmm?)
3 tsk Sirap (nästan svenskt, bra för handelsbalansen)
1/4 tsk Bakpulver
1/4tsk Kanel
1/4 tsk Cayenne-peppar
♥
Hon satte ugnen på 150 grader och la poppade pocorn och jordnötter på en plåt.
Sedan blandade hon kokossocker, smör, sirap i en liten gryta och värmde tills det började puttra. Kokade utan att röra några minuter. Tog bort grytan och blandade i bakpulvret. Så hällde hon kvickt den goda röran över popcornsblandningen på plåten och rörde snabbt ihop med två skedar.
Satte in i ugnen ca 20 minuter, rörde några gånger under tiden.
När det var klart tog hon ut plåten, la choklad i en microvågssäker skål och smälte snabbt och försiktigt, rörde i kanel och cayennepeppar och hällde blandningen i smala strängar över popcornsblandningen. Klart
Sedan borde det stått till sig ett litet tag, men det var lite svårt att låta bli att provsmaka hela tiden.
Hoppas du inte tycker det verkar för svårt att prova på att göra själv.
Jag blir lika överväldigande lycklig varje gång någon gör något artistiskt fullständigt oväntat!
Detta är ett sådant tillfälle!
Två killar från Kroatien, Luka Sulic och Stjepan Hauser, visar sina otroliga talanger och är inte rädda för att spränga gränserna i sin konst.
5 miljoner tittningar på You Tube på en vecka när de la ut den här videon, över 7 miljoner idag 10 dagar efter inlägget!
Enjoy!
Såg ni hur strängarna på stråkarna bara flyger av! Instrumenten är dock bevarade. De har pimpat upp musiken lite för att öka effekten i videon och det gör resultatet så otroligt bra!
De kallar sig 2Cellos, gå in och kolla deras hemsida här, där är fullt med roliga saker att se på.
Några andra av deras coola videor finns här, med världsstjärnan gitaristen Steve Vai, här (humorn!!) Det finns flera underbara inlägg från deras livekonsert i Stjepans hemstad Pula, till exempel den här och de har också en underbar publikkontakt. När man lyssnat igenom några av dem inser man verkligen hur fantastiska de är!
Effekten av den gamla romerska amfiteatersruinen i Pula som omgivning till deras live koncert är kontrasterna; gammalt-nytt, krig-fred, klassiskt-modernt. Precis som de själva personifierar kontrasten i att vara fulla av humor och ändå helt seriöst kan presentera den vackraste musik.
Om någon, mot förmodan, inte känner till originalet med AC/DC skickar jag med det också här.
Min mycket personliga synpunkt, ja jag inser att jag sticker ut hakan här, är att 2Cellos ger en starkare musikupplevelse.
Är inte helt säker på att jag hoppat i rätt tunna nu.
Jag har varit med i the Ultimate Blog Challenge på min engelska blogg. Under november månad, ett inlägg om dagen. Det var lite stressigt. Nu gäller utmaningen ett inlägg om dagen i 100 dagar, dessutom på svenska! Borde ju vara det självklara valet eftersom det är mitt modersmål, men det är också här jag hittar på ursäkter hela tiden för att inte skriva….
Ok, Gandalf fixade sin grej. Nu är det banne mig dags att visa mig själv att jag kan något också!
På lördag börjar det. Nu är jag jättenervös. Ska kanske gå och fixa en kopp kaffe? Ta några foto, måla en tavla, sms:a någon, kolla twitter? Eller skriva färdigt lördagens och söndagens inlägg och förprogrammera publiceringarna eftersom jag inte är hemma så mycket i helgen? Undrar om inte det är smartast?
Hoppas du håller på med något du verkligen är intresserad av.
Var rädd om dig idag.
P.s. Tack Fredrik Wass på Bisonblog för ditt initiativ med blogg 100. Det är en bra idé.