I morse kom Haggan in i mig. Sur och vresig blev jag. Snäste till och med. Inte likt mig.
Men sedan kom jag på att hon var här och då vände hon sig om, vinkade och var borta. Bara sådär.
En värme av hennes närhet blev kvar. Jag gillar henne faktiskt. Hon är bara lite butter på utsidan men snäll ändå. Dessutom är hennes klokhet inspirerande.
Hon påminde mig om en helg i skogen i somras. När allting kändes magiskt. När naturen kändes viktigare än människo-påhittade gränser och kortsiktiga problem. Då glädjen och nyfikenheten till livet växte……
Förra söndagen gjorde dottern sådanahär underbara Snickers-popcorn!
Tänk om hon kanske vill göra det i dag också??
Nu är ju hon ganska händig, och dessutom energisk, så när hon säger att det var inga problem så kanske det hade varit det för någon annan ändå. Men om du är sugen på något gott och nästan ”nyttigt” kan jag rekommenderar dem!
Hon använde
ca 2 liter Poppade popcorn
1,25 dl Kokossocker (vitt socker är ju inte bra för oss. Kokossocker kommer från kokos-blomman och borde ju då räknas som frukt eller grönsak och automatiskt bli nyttigt?)
4 msk Smör (bara lite)
50 g Choklad (mörk = nyttigt)
ca 1 dl Saltade Jordnötter (Hmm?)
3 tsk Sirap (nästan svenskt, bra för handelsbalansen)
1/4 tsk Bakpulver
1/4tsk Kanel
1/4 tsk Cayenne-peppar
♥
Hon satte ugnen på 150 grader och la poppade pocorn och jordnötter på en plåt.
Sedan blandade hon kokossocker, smör, sirap i en liten gryta och värmde tills det började puttra. Kokade utan att röra några minuter. Tog bort grytan och blandade i bakpulvret. Så hällde hon kvickt den goda röran över popcornsblandningen på plåten och rörde snabbt ihop med två skedar.
Satte in i ugnen ca 20 minuter, rörde några gånger under tiden.
När det var klart tog hon ut plåten, la choklad i en microvågssäker skål och smälte snabbt och försiktigt, rörde i kanel och cayennepeppar och hällde blandningen i smala strängar över popcornsblandningen. Klart
Sedan borde det stått till sig ett litet tag, men det var lite svårt att låta bli att provsmaka hela tiden.
Hoppas du inte tycker det verkar för svårt att prova på att göra själv.
Jag blir lika överväldigande lycklig varje gång någon gör något artistiskt fullständigt oväntat!
Detta är ett sådant tillfälle!
Två killar från Kroatien, Luka Sulic och Stjepan Hauser, visar sina otroliga talanger och är inte rädda för att spränga gränserna i sin konst.
5 miljoner tittningar på You Tube på en vecka när de la ut den här videon, över 7 miljoner idag 10 dagar efter inlägget!
Enjoy!
Såg ni hur strängarna på stråkarna bara flyger av! Instrumenten är dock bevarade. De har pimpat upp musiken lite för att öka effekten i videon och det gör resultatet så otroligt bra!
De kallar sig 2Cellos, gå in och kolla deras hemsida här, där är fullt med roliga saker att se på.
Några andra av deras coola videor finns här, med världsstjärnan gitaristen Steve Vai, här (humorn!!) Det finns flera underbara inlägg från deras livekonsert i Stjepans hemstad Pula, till exempel den här och de har också en underbar publikkontakt. När man lyssnat igenom några av dem inser man verkligen hur fantastiska de är!
Effekten av den gamla romerska amfiteatersruinen i Pula som omgivning till deras live koncert är kontrasterna; gammalt-nytt, krig-fred, klassiskt-modernt. Precis som de själva personifierar kontrasten i att vara fulla av humor och ändå helt seriöst kan presentera den vackraste musik.
Om någon, mot förmodan, inte känner till originalet med AC/DC skickar jag med det också här.
Min mycket personliga synpunkt, ja jag inser att jag sticker ut hakan här, är att 2Cellos ger en starkare musikupplevelse.
Är inte helt säker på att jag hoppat i rätt tunna nu.
Jag har varit med i the Ultimate Blog Challenge på min engelska blogg. Under november månad, ett inlägg om dagen. Det var lite stressigt. Nu gäller utmaningen ett inlägg om dagen i 100 dagar, dessutom på svenska! Borde ju vara det självklara valet eftersom det är mitt modersmål, men det är också här jag hittar på ursäkter hela tiden för att inte skriva….
Ok, Gandalf fixade sin grej. Nu är det banne mig dags att visa mig själv att jag kan något också!
På lördag börjar det. Nu är jag jättenervös. Ska kanske gå och fixa en kopp kaffe? Ta några foto, måla en tavla, sms:a någon, kolla twitter? Eller skriva färdigt lördagens och söndagens inlägg och förprogrammera publiceringarna eftersom jag inte är hemma så mycket i helgen? Undrar om inte det är smartast?
Hoppas du håller på med något du verkligen är intresserad av.
Var rädd om dig idag.
P.s. Tack Fredrik Wass på Bisonblog för ditt initiativ med blogg 100. Det är en bra idé.
Det känns spännande att inte veta. Att hoppas på glädje och lycka, kärlek, bekräftelse, mod, ja säkert många andra saker också.
Men, javisst ja. Man har ju fått lära sig att man ska leva i nuet och inte oroa sig för framtiden och inte se bakåt med negativa tankar. Konstigt så svårt det är ändå, att bara vara i nuet.
Om jag verkligen anstränger mig. Att se mig själv där jag är exakt just nu. Stolen jag sitter på, lampan bredvid mig, rummet runtomkring, ljudet från någon som spikar (?) då kan jag för ett ögonblick vara precis närvarande. Det varar bara ett ögonblick för sedan fladdrar tankarna iväg direkt igen. Men under några andetag var jag precis i mitt nu. Jag lyckades känna glädje och lycka, kärlek, bekräftelse och mod för det jag har i min närvaro i denna sekund.
Är det för komplicerat att tänka på? För mig är det helt naturligt. Jag tänker hela tiden, funderar på hur jag ska utveckla mig själv till en klok människa. Funderar på hur jag ska kunna förmedla tankar jag tycker är viktiga till andra människor så att de kan få idéer till att gå vidare med sina liv.
Men ibland tittar vänner underligt på mig när jag säger något och då går det upp för mig; jag sa nog något konstigt? Och vad är egentligen ‘konstig’? Alla är ju unika så det finns lika många tankemönster som individer. Ändå är vissa tankesätt utvecklade efter arv och miljö och vissa inställningar har formats till normer. Men det behöver ju inte vara det enda rätta? Ja, eftersom vi fortfarande är vänner har de väl vant sig vid mig och accepterar det jag säger, och förmodligen sorterar bort en del.
Kan du känna ibland att andra upplever dig som ‘annorlunda’ när du säger något som verkar självklart för dig?
Jag försöker vara uppmärksam på deras reaktioner för jag vill ju vara beredd på att lära mig något nytt. Vad de säger kan vara viktigt för mig och precis det jag behöver höra just då. Men jag vill inte tappa taget om det som är unikt jag. Liksom jag respekterar den unika person jag talar med.
Jag har sparat ett citat från en bok jag läste för ett tag sedan, den heter ”Den inre vägen” av Christhild Ritter
Ju medvetnare vi fattar våra beslut och ju trofastare vi är mot dem desto mer stärks vårt jag och desto större kraft får vi.
Det kändes viktigt att skriva det idag.
Jag lever ju som bekant inte alltid som jag lär. Därför sitter jag just nu och lyssnar på fågelkvitter och sommarljud, du kan också lyssna här:
Ibland känns livet trångt. Instängt. Vi vill göra något, men vet inte riktigt vad.
Vi kanske ser på detaljer som stör oss och missar hela skönheten i det stora?
Tänk så otroligt mycket vårt liv egentligen innehåller.
Varje millisekund av vårt varande är uppfyllt av de livgivande energier som får hela vårt kropps system att fungera. Den oerhört komplexa apparat som är vår existens. Det är ju helt fantastiskt när man verkligen tänker på det! Jag vill gärna försöka ta vara på livet, men ibland glömmer jag bort det, oftast.
När jag blundar och lyssnar på sången och musiken i denna videon till exempel tycker jag det är så vackert att jag vill både skratta och gråta. Om det finns en himmel tror jag musiken låter så här där. Du har säkert något som får ditt hjärta att jubla när du ser eller hör det. Ge dig själv möjligheten att söka den upplevelsen och faktiskt njuta av det.
För att se lite mer av helheten måste vi kliva ur vår bekvämlighetszon och prova något vi aldrig gjort förut. Vår kropp och vårt medvetande kan så mycket mer än vi tror och innerst inne längtar vi efter att tänja på våra gränser. Låt oss bara börja med små steg om vi är osäkra, men vidare ut för att uppleva livet vill vi!
