Nu har jag läst de här fina böckerna från Vulkan Förlag – Vulkan gör din egen bok.
Jag började med Hemläxan av Jonas Aspegren, sedan Ömtåligt gods av Katarina Vikström och slutligen Viskskrik av Kristina Emanuelsson
De var väldigt läsvärda alla tre.
Gå gärna in på Vulkans hemsida här, och kolla runt lite. Där finns tips på lite av varje. Mycket nöje!
Helt nyutkommen bok. Hörde Pia Dellson på Radio Malmöhus i morse. Hon har gjort en bok av anteckningar från sin upplevelse av att gå in i väggen. Rakt på sak, korta meningar, precis som det känns. Det är en otrolig känsla att få känna igen sig i en annan människas beskrivningar.
Och om man inte själv upplevt det, men råkar känna någon som gjort det, kanske man kan få en idé om hur det kan vara.
Att hon dessutom arbetar med att hjälpa andra med utmattningsdepression men inte kände igen symtomen på sig själv innan hon drabbades, säger en del om hur svårt det kan vara att känna sig själv innifrån.
Jag känner min hjärna.
Att den finns
och att den inte fungerar.Den har alltid varit
en del av mig
men min hjärna och jag
är inte längre samma sak.Vi är två olika och vi är inte överens.
– Pia Dellson
Och lite längre fram, när hon börjar känna av sin återhämtning, som ju trots allt är en följd av sjukdom, även om det kanske inte alltid blir som man tänkt sig innan.
Börjar känna mig glad.
Det är något bekant,
så var det ofta för länge sedan.
Jag känner igen mig själv!Vilken lättnad,
jag trodde jag var borta.
Så mycket mer finns att inse från den här boken. Jag skulle kunna citera hela boken, men det är ju inte riktigt meningen. Lite spännande ska det ju vara att köpa den och att titta i den igen och igen och igen.
Jag önskar dig en väldigt, väldigt bra dag 🙂
Lotta
Ja det finns ju en mormor också, men morfar är kanske lite mer huvudperson, eller egentligen är ju Olivia det, fast morfar är ju hjälten iallafall!
I vilket fall är den här boken skriven till mig, helt säkert. För jag älskade den från början till slut, trodde nästan att jag var med där, hos morfar, och mormor.
Fast egentligen är den ju skriven för barn.
Men just nu har jag inga barn att läsa barnböcker för så jag får ju läsa dem själv. Och jag gillar verkligen barnböcker. Ibland när barnen var mindre och hade somnat efter lässtunden stannade jag kvar och tjuvläste fortsättningen för jag ville verkligen veta hur det skulle gå.
Idag fick yngsta dottern läsa Polkagrismorfarn för ett expertutlåtande för det är ändå inte så länge sedan hon blev läst för (tycker jag iallafall) och den blev klart godkänd.
Det fina och spännande med barnböcker är det till synes enkla sättet att bygga upp något med fantasin. Det är snälla och trygga böcker med bara ett litet inslag av något som är lagom otäckt.
Precis så fint har Britta Lindgren berättat om Polkagrismorfarn. Hon har en varm och positiv syn på barn och de människor som är i deras omgivning. Olivias vardag skildras med närhet och klarhet. Lätt att förklara för ett barn i 4-8 års åldern.
Jag hoppas du läser Polkagrismorfarn, för dig själv eller för något barn du känner. På www.polkagrismorfarn.se kan man läsa mer om boken, om författaren Britta Lindgren och om illustratören Annika Ekdahl, som gjort fina illustrationer i boken och på hemsidan.
Här finns den på AdLibris och på Bokus
Jag önskar dig en somrig, vacker dag.
Lotta
I Hörby finns mycket som är bra.
Biblioteket till exempel. (Länk här!)
Det börjar bra redan på utsidan, för man kan nog säga att det är en vacker byggnad.
Huset byggdes ursprungligen som ett Järnvägshotell vid det som då blev Stationsområdet. År 1882 öppnades linjen Hörby-Höör minsann! Och då behövde man ju såklart ett hotell som resande kunde bo på. Det började gästgivaregårdens krögare Johan Nilsson att bygga på 1883 och den 11 januari 1885 firades det med stor invigningsbal då häradshövding L. von Sydow höll invigningstal. Järnvägslinjerna medförde stor handelsaktivitet i Hörby. Det var ju bra. Men sedan var nog inte Hörby tillräckligt intressant så 1967 lades den sista sträckan ned och spåren togs bort. Lite ironiskt ändå att Pågatågen började köra 1983… men det finns ju buss.
På tal om buss:
Bokbussen har ju ett romantiskt skimmer över sig. I ur och skur tar den sig till oss människor som hungrar efter litterär fröjd i våra liv. En underbar idé om man inte kan ta sig in till samhället av någon anledning. Eller om man råkar vara på en av bygdens grundskolor när bokbussen är där. Då kan man se barn som springer till bokbussen med en bok i handen som de ska lämna tillbaka, eller låna om. 🙂 Det är litterär fröjd det!
Det påminner mig om en riktigt trevlig bok som heter
Det handlar om en man som råkar hamna i en situation där han kan rädda en bokbuss!!
Men nu är det ju ändå så att vi hamnat i en digital tillvaro och vi behöver inte längre vara beroende av den romantiska delen av boklivet. Vi har helt enkelt tagit nästa steg till litteraturen. Vi kan ladda ner böcker och filmer till våra kära apparater oavsett tid och plats vi befinner oss på. Det ÄR bra. Och biblioteket i Hörby har hängt med på det tåget. Man kan ladda ner böcker, filmer, ljudböcker, pc-spel för barn, språkkurser till mobilen, mp3-spelare, i-pod eller usb-minne med lånetid på 4 veckor. Dessutom, i det gemensamma bibliotekssystemet de är kopplade till finns det tillgång till en miljon böcker!
Varför berättar jag allt det här egentligen?
Dels för att ord och böcker är viktigt för oss, speciellt eftersom det är lätt att glömma bort det i vår elektroniska tillvaro.
Dels för att personalen som jobbar på Hörby Bibiliotek är en enastående entusiastisk skara som alltid välvilligt förmedlar kunskap och glädje till sitt arbetsområde! Stort tack till dem.
Kanske hittar du lite glädje med en bok idag? Hoppas det!
Lotta
”Döden, döden.”
Varje dag pratade Astrid med sina systrar Ingegerd och Stina i telefon. De började alltid samtalen med orden ”döden, döden” för att liksom ha det avklarat, sedan pratade de om andra saker.
Det är inte klokt vad det varit svårt för mig att prata om döden genom åren.
Som en struts har jag inbillat mig att det inte finns om jag inte ser det.
Om jag anstränger mig tror jag pappa berättat att han gått ur kyrkan och således inte får kyrklig begravning. Men jag har inte lyssnat alls. Döden har ju inte funnits.
Astrid Lindgren var en mycket klok kvinna på många sätt. Hon kunde tala om döden och till och med förklara för barnen. Lika naturlig som livet är döden.
För visst blir det lite roligare om man tänker på ett Nangijala efter detta.
En annan klok kvinna som är en nyare bekantskap, är Eva Rudolf, begravningsrepresentanten på Fonus i Limhamn, Malmö. Hon har lotsat oss igenom alla vindlande passager av det som händer när en nära anhörig går bort.
Hon är dessutom den borgerliga officianten som kommer att leda ceremonin vi kommer att ha för pappa. Tillsammans har vi kunnat planera för musik och texter som vi hoppas ska ge oss alla en fin minnesstund och pappa hedras för den underbara medmänniska han är.
Fonus har en riktigt bra funktion på sin hemsida Vita Arkivet, (länk här!) Jag vill gärna rekommendera alla att gå in och fylla i det. Det är helt kostnadsfritt, förvaras digitalt och kan användas på vilken Fonusbyrå som helst i landet efter man har avlidit. Man kan gå in och ändra där själv när som helst om man tex kommer på ett annat musikstycke man vill ska spelas eller en annan sorts blommor man tycker om. Det är till stor hjälp när anhöriga ska ordna med allt. Speciellt om man skulle ryckas bort hastigt och inte har hunnit prata så mycket om hur man vill ha det.
Jag tyckte detta var viktigt att prata om redan när jag skrev: Not enough time, kika in och läs om du har tid. 🙂
Jag unskar dig en underbar dag!
Lotta
Så nu plockar jag fram lite gammal skåpmat från arkivet
En dag lärde jag känna en ny vän.
Vännen påpekade att jag kanske kunde skriva lite på min svenska blogg och inte bara på den engelska.
Det verkar ju faktiskt ganska logiskt eftersom svenska ju är mitt modersmål.
Tja, så sitter jag där med en tom skärm framför mig och funderar och funderar. Ser mig omkring för att söka inspiration. Tittar på bokstapeln från biblioteket, ser den inte, tittar igen. Då plötsligt ser jag den!
För visst är det alldeles otroligt konstigt att jag som förållandevis tänkande person tyckte det var en bra idé att köpa fyra “nya” böcker när jag redan har flera hyllmeter med böcker som jag inte hunnit läsa än?
Bara för att jag läste en bok av Yasar Kemal en gång för länge sedan och tyckte den var jättebra så får jag för mig att fyra böcker av denne författare är en bra idé att införskaffa. Kan det vara för att de bara kostade 20 kronor tillsammans på bibliotekets årliga utförsäljning?
Men hur förklara jag då inköpet i somras:
Jo det var ju Selma Lagerlöfs samlade verk och jag tyckte jag det var värt 200:-! Varje dag jag går förbi den här hyllan tänker jag: – En vacker dag ska jag läsa dem!
Hur konstig är man egentligen?
Ja det är nog bara att inse att böcker är en viktig del i mitt liv. Jag är överväldigad av faktumet att människans önskan att kommunicera med andra människor är en oerhörd drivkraft att uttrycka sig och förmedla ord! Att genom hsitorien har ord förmedlas under de mest förundrande förhållande. I tider före vår tekniskt utvecklade kämpade människor med sina förutsättningar för att föreviga sinnenas utsvävningar.
Därför känner jag en skyldighet och en längtan att förvalta de ord och meningar som råkar passera i min väg.
Jag kanske inte vågar gå in på biblioteket nästa år, men jag kommer säkerligen att fortsätta dras till antikvariat och bokhandlar, det går alltid att klämma in en bokhylla till.
Så håll ögonen öppna efter nya gamla böcker!
Jag önskar dig en riktigt bra dag!
Lotta
Tack vare dig Bosse Lidén!
Din blogg inspirerar mig ständigt
Jag kom på att jag också läste en bok:
Länk till boken på adlibris sida här
Det är den fantastiska berättelsen av Ingrid Betancourt som beskrev sin fångenskap hos FARC-gerillan i Columbia.
Hennes beskrivningar av djungeln var så levande att jag bokstavligt talat befann mig precis där!
Men det var framförallt de levande beskrivningarna av hennes ständigt närvarande medvetande som imponerade på mig. Så stark och ändå alltid så insiktsfull och kärleksfull!
Hon berövades förutom sin frihet även 6 år och fem månader av sina barns uppväxt!. Återseendet av barnen och andra släktingar efter fritagningen blev naturligtvis väldigt känslofyllt.
Läs den!
Njut av din dag!
Lotta
Är inte helt säker på att jag hoppat i rätt tunna nu.
Jag har varit med i the Ultimate Blog Challenge på min engelska blogg. Under november månad, ett inlägg om dagen. Det var lite stressigt. Nu gäller utmaningen ett inlägg om dagen i 100 dagar, dessutom på svenska! Borde ju vara det självklara valet eftersom det är mitt modersmål, men det är också här jag hittar på ursäkter hela tiden för att inte skriva….
Ok, Gandalf fixade sin grej. Nu är det banne mig dags att visa mig själv att jag kan något också!
“For even the very wise cannot see all ends.”
― J.R.R. Tolkien, The Fellowship of the Ring
På lördag börjar det. Nu är jag jättenervös. Ska kanske gå och fixa en kopp kaffe? Ta några foto, måla en tavla, sms:a någon, kolla twitter? Eller skriva färdigt lördagens och söndagens inlägg och förprogrammera publiceringarna eftersom jag inte är hemma så mycket i helgen? Undrar om inte det är smartast?
Hoppas du håller på med något du verkligen är intresserad av.
Var rädd om dig idag.
P.s. Tack Fredrik Wass på Bisonblog för ditt initiativ med blogg 100. Det är en bra idé.
Lotta
Med ett stort tack till min kära vän Christa Sterken och hennes inlägg om vilka böcker hon helt heroiskt läst under året som gått!
Nu måste jag erkänna att högen av böcker jag INTE läst under året som gått är ganska stor, ser nästan större ut än högen jag faktiskt läst! Då menar jag böcker jag blivit nyfiken på och skulle vilja läsa för nytta eller nöje eller båda delarna. Inte nämnt alla de klassiker eller måste läsa som dessutom borde vara på min lista!
De som står på hyllan som olästa just nu är:
Dark Magic – edited by Mike Ashley The Name of the Wind – Patrick Rothfuss Magikerna – Lev Grossman Adventure – Jack London Sorgesång för Easterly – Petina Gappah Inheritance – Christopher Paolini Om stenar kunde tala – Donna Leon Sofies värld – Jostein Gaarder Angelologi – Danielle Trussoni Mysteriet på Père-Lachaise – Claude Izner Pappadagar i Råttans år – Daniel Möllberg Nästan hemma – Jean Kwok Matthandlare Olssons död – Karin Wahlberg Viskleken – Arne Dahl Hård klang – Hans Håkansson Den gemensamma nämnare? Insikt – Europeiska Socialfonden m.fl. Under sjön – Stuart WoodsSå nu får vi se om någon av dem blir läst under året som kommer. Spännande faktiskt!
Jag önskar dig ett underbart nytt, produktivt (på ditt sätt) och roligt år!
Lotta
Idag lärde jag känna en ny vän.
Vännen påpekade att jag kanske kunde skriva lite på min svenska blogg och inte bara på den engelska.
Det verkar ju faktiskt ganska logiskt eftersom svenska ju är mitt modersmål.
Tja, så sitter jag där med en tom skärm framför mig och funderar och funderar. Ser mig omkring för att söka inspiration. Tittar på bokstapeln från biblioteket, ser den inte, tittar igen. Då plötsligt ser jag den!
För visst är det alldeles otroligt konstigt att jag som förållandevis tänkande person tyckte det var en bra idé att köpa fyra ”nya” böcker när jag redan har flera hyllmeter med böcker som jag inte hunnit läsa än?
Bara för att jag läste en bok av Yasar Kemal en gång för länge sedan och tyckte den var jättebra så får jag för mig att fyra böcker av denne författare är en bra idé att införskaffa. Kan det vara för att de bara kostade 20 kronor tillsammans på bibliotekets årliga utförsäljning?
Men hur förklara jag då inköpet i somras:
Bara för att det var Selma Lagerlöfs samlade verk tyckte jag det var värt 200:-! Ok, jag hade lite extra pengar då, men ändå, jag tyckte det var värt det! Och varje dag jag går förbi dem tänker jag: – En vacker dag ska jag läsa dem!
Hur konstig är man egentligen?
Ja det är nog bara att inse att böcker är en viktig del i mitt liv. Jag är överväldigad av faktumet att människans önskan att kommunicera med andra människor är en oerhörd drivkraft att uttrycka sig och förmedla ord! Att genom hsitorien har ord förmedlas under de mest förundrande förhållande. I tider före vår tekniskt utvecklade kämpade människor med sina förutsättningar för att föreviga sinnenas utsvävningar.
Därför känner jag en skyldighet och en längtan att förvalta de ord och meningar som råkar passera i min väg.
Jag kanske inte vågar gå in på biblioteket nästa år, men jag kommer säkerligen att fortsätta dras till antikvariat och bokhandlar, det går alltid att klämma in en bokhylla till.
Så håll ögonen öppna efter nya gamla böcker!
Jag önskar dig en riktigt bra dag!
Lotta
Lotta Wanners blogg 