I stillheten i går

i ett rum med tomhet kvar av det som en gång varit.

Två personer, förenade, men bara mina andetag som hörs.

Tystnad, tomhet men ändå innehåll.

Så är det med motsatserna i livet.

Vi har, vi har inte.

Utan att tänka kom orden, i korta meningar på mitt papper

helt oredigerat, för jag vill inte längre ta bort, tillräckligt mycket är borta nu;

Det finns en värld där

alla andra världar finns

en plats för ro

för allt det som är gott

 

Dit ingen kommer som

inte vet vad det

som utanför och borta är

 

Där finns det bara

det som sker

som inget stör, glöms bort

eller kastas

 

Låt dig inte glömma

att där allting sker

din plats finns kvar

där inget saknas

Lotta

Ibland är det som är tunnt och ömtåligt det vackraste att se på

Varför skriver jag poesi?

I början var det inte ett medvetet val. De första gångerna visste jag inte vad som hände.

Hur gick det till när de första dikterna blev till?:

Orden snurrar runt i huvudet utan att jag har en aning om varför eller hur det går till. Det kan vara i några dagar eller timmar eller minuter. Orden sprider sig i hela kroppen med en ogenomtränglig värme. Pockar på, pockar på. Vill bilda meningar, vill bli rader på ett papper. Till slut blir kraften oemoståndelig. Måste hitta en penna och något att skriva på. Meningarna finns redan klara i huvudet. Jag skriver utan att tänka, ord efter ord, rad efter rad. Äntligen börjar spänningen lätta. Det finns ett innehåll på pappret nu. Det handlar om något. Jag läser igenom det. Några ord har kommit fel, på någon rad är det inte riktigt harmoni. Det är lätt att ändra. Jag vet ju hur det ska vara. Jag läser det om och om igen. Det har blivit rätt, det är så här det ska vara. Just nu är den här dikten min bästa vän.

Sedan började det roliga.

Jag börjar upptäcka poesi på flera ställe på internet. Jag läser och läser. Det finns så många fantastiska diktare! Jag är överväldigad. Jag kommer aldrig bli som de, men det gör inte riktigt någonting. För jag vet att jag gör det jag måste göra. Och jag börjar lära mig saker om olika sätt att skriva poesi, jag börjar träna på olika sätt att skriva. Det är spännande med utmaningen att skriva som en uppgift och inte bara från mitt eget infall. Jag lär mig lyssna inåt, vad kan jag plocka fram från mig själv? Jag lär mig se storheten i de diktare som levt före oss. Jag läser med stor förväntan hur alla nya, unga diktare formulerar sina ord om världen vi lever i just nu.

För mig kan poesi inte längre bli tråkigt. Förut var det. Jag bläddrade alltid förbi de sidorna. Jag försod aldrig vad pappa försökte förklara när han hade läst något han tyckte var fint. Nu tycker jag det är fantastiskt att någon kan fånga så mycket innehåll med så få ord. Att det kan bli en melodi och en rytm i något man läser som gör en upphetsad och lugn på samma gång. Att en sammansättning av ord kan bli så vackert att man vill börja gråta. Eller att det blir fyndigt och roligt. En hel berättelse på bara några rader.

Kanske tycker du också om poesi?

Lotta