Lotta Wanners blogg

För att ord och bilder ger människor vägar till kommunikation och om vår jord ska vara en bra plats att leva på behöver vi kommunicera mera.


Lämna en kommentar

Grön Promenad

 

Grön promenad

Denna platsen har alltid varit speciell för mig. Långt innan jag visste att jag skulle flytta ut på landet och upptäcka att skog och träd var livsviktigt.

För några veckor sedan kom jag hit igen. För en gångs skull hade jag kommit ihåg min kamera. Följ med på en liten rundtur. Har du gissat var vi är?

i Malmö såklart 🙂

 

en stig till

 

 

Kanalen

Här kan man stanna en stund och fundera över att man kanske inte alls är mitt i en storstad.

 

DSC02697

DSC02701

Man får helt säkert inte lov att klättra i träden, men Lilla My är busig.

 

långt där borta

 

och långt där borta finns resten av världen……

 

Var finns din speciella plats?

Lotta

 


Lämna en kommentar

iMalmö

 

Malmö är för alltid en stad i mitt hjärta.

Visst har jag blivit förälskad i många städer under resans lopp men i Malmö är jag född och uppvuxen och det är något med luften och ljuden, ljuset, värmen (och föralldel blåsten) som ibland är så påtagligt mitt att jag nästan kan ta på det!

I går var molnet över Malmö helt otroligt uppseendeväckande!

Jag körde genom staden vid halv nio på kvällen och var trött och ville bara hem (1 timmes körning till!) men det var omöjligt att inte absorberas av den vidunderliga synen som inringade hela staden.

iMoln bild

Det får väl erkännas att man fick en känsla av att vara mitt i en katastroffilm av något slag. När bilar körde om mig snabbt flimrade tankar som ”de vet något jag inte vet, staden kanske håller på att invaderas av rymdvarelser, eller en gigantisk regnöversvämning är på väg”. Kanske berodde det helt enkelt på att jag körde lite långsamt för att jag försökte ta foto under tiden. Vilket inte är helt trafiksäkert, jag inser det, men det var omöjligt att inte bli berörd av himlen och försöka fånga det på bild.

Men ingen katastrof inträffade faktiskt. Jag tog mig hem på ett så kallat normalt sätt, men väl hemma fick jag veta att ett otroligt regnväder hade sköljt över Malmö tidigare och dessutom hade en stor olycka skett på E22:an. Tacksam blev jag att det inte hände precis när jag var på väg.

Ja då kan man ju undra hur vädret blir idag. Det är ju det stora samtalsämnet i Sverige har jag hört.

Hoppas din dag blir bra, i regn och solsken!

Lotta

 


Lämna en kommentar

Jag vill gärna dela med mig av en underbar berättelse. ❤

Bloggäventyr med Bosse Lidén

Hej på er alla Bosses blogg-vänner!

Nu är det min tur att få skriva. Jag är inte lika rolig som min man,
men förhoppningsvis är detta en berättelse som berör sin läsare.

Vänliga Hälsningar: Solveig

Min annorlunda bror

Min mamma och pappa gifte sig 1950. Två år senare kom han till världen, Johnny, deras lilla förstfödda ”prins”. Jag önskar att jag kunnat ringa min mamma och fråga vad hon tänkte den där våren. Hur hon kände sig. Vilka förväntningar hon hade på det lilla underverket som bodde därinne i hennes mage. Men min mammas tankar och funderingar kan jag bara ana mig till. Jag tror att hon var precis som alla andra blivande mammor. Förväntansfull, lycklig, glad, spänd och kanske lite orolig för att något skulle kunna gå fel.

Det blev en lång och jobbig förlossning, men till sist var den över. Efter några dagar på BB fick mamma och…

Visa originalinlägg 1 023 fler ord


7 kommentarer

Dysterväg

dysterväg

 

Lika vackert som det var för några dagar sedan, lika omöjligt är det att köra på denna vägen nu.

Ingeggad och insnöad

 

Så bra då! Kan man ju tro. Då kan jag göra alla hemma grejer då. 🙂

Men inte, nej då. Sitter har lätt apatisk och tittar ut på grådasket.

Skriva då? Nej det blir ändå inget bra. Det är ingen idé.

Är nog lite hungrig. Borde göra mat.

Jaha, då har man gjort det. Packa in julklappar nu, så att det är gjort? Nej. Göra en kopp kaffe och kolla Facebook. Ingenting där. Om jag bara kom på något bra att skriva om, men det enda jag tänker på är att jag inte har tillräckligt med julklappar till barnen och om några dagar ska jag servera julmat och jag har inte förberett något. Panik!

Nej! Nu måste jag verkligen rycka upp mig!

Jag har fått ett enda vettigt infall idag:

När jag bestämde mig för att gå ut och ta dessa fotona.  Frisk luft, en stilla natur och en hoppig golden retriever. Ett ögonblicks verklighet som kunde mota iväg apatin!

freja på väg

 

 

 

stövlar

 

Jag fick tillbaka lugnet när jag kom ut och harmonin när jag kom tillbaka in igen.

Det kommer att ordna sig med julen och klapparna och maten.

Jag känner trots allt livet inom mig och runtomkring mig. Det räcker just nu.

Var rädd om dig idag.

Lotta


Lämna en kommentar

Träning ger energi!

 
(detta är inte mina fötter haha)
 

Simning är verkligen underbart!

Efter 1200 m kom jag hem med massor av energi. Jag städade diskade, organiserade och gjorde en massa annat och hade fortfarande energi kvar när jag var färdig.

Tänk att det ska vara så himla svårt att komma iväg och träna när man vet att det är bra för en.

Som tur är har jag en dotter som övertalade mig att följa med och som tur var så lyssnade jag på henne. Föräldrar borde lyssna mer på sina barn,

Skaffa ett par simglasögon också. Det är så spännande att se bassängen under vattnet och så slipper man kloret i ögonen.

Lycka till!

 

 
 
 
 
 
 
 


Lämna en kommentar

Byte av webläsare

, nu hade jag installerat Internet Explorer och använder inte Safari längre! och alla bilder kommer och går precis som jag vill! Det är toppen!

Men efter två dagar inser jag att Explorer är så långsam att jag får fnatt! Frågade runt lite och fick förslaget att försöka med Google Chrome! och det passar mig perfekt! Glad och nöjd nu!

Ska bara lära mig lite om hur det funkar, men det är det värt!

Faktum är att safari funkat utmärkt i flera år, men efter den senaste uppdatering blev allt kaos, så ajöss och goodbaj!


Lämna en kommentar

På tal om att läsa en bok

I somras läste jag för ovanlighetens skull två biografier. Den ena var denna fantastiska berättelse av Ingrid Betancourt som beskrev sin fångenskap hos FARC-gerillan i Columbia. (Den andra ska jag berätta om en annan gång)

Hennes beskrivningar av djungeln var så levande att jag bokstavligt talat befann mig precis där!

Men det var framförallt de levande beskrivningarna av hennes ständigt närvarande medvetande som imponerade på mig. Så stark och ändå alltid så insiktsfull och kärleksfull!

Hon berövades förutom sin frihet även 6 år och fem månader av sina barns uppväxt!. Återseendet av barnen och andra släktingar efter fritagningen blev naturligtvis väldigt känslofyllt

Läs den!