Lotta Wanners blogg

För att ord och bilder ger människor vägar till kommunikation och om vår jord ska vara en bra plats att leva på behöver vi kommunicera mera.


2 kommentarer

Onsdag

Dagarna släpar sig fram.

Pappa ligger i en sjukhussäng, kommer inte att bli frisk.

Vet han om att han väntar?

Vissa saker blir viktigare än andra.

Att ena dottern får sitta i en sminkstol på Kick’s och bli fin och prova nya produkter är viktigt.

Att mina skosnöre håller på att gå i sönder och jag borde köpa nya är helt oviktigt.

Så reagerar jag. Någon annan kanske hade reagerat helt annorlunda.

Döden berör oss alla på något sätt.

Vi slutar inte själva att leva, men vi betraktar livet på ett annat sätt.

Att vi blir medvetna om att döden finns är viktigt.

Att försöka förstå eller ha en aning om hur vi vill förstå innan vi berörs av den

Det går inte att undvika döden, hur gärna vi än vill tro att vi kan.

Inte med shopping, jobba, beroende, ingenting.

Men det gör ingenting, om vi bara kan lära oss att uppskatta livet istället och allt det som är inbegripet i livet; människor, djur, natur.

Jag har alltid varit så rädd för döden att jag låtsat som om den inte fanns, men någonstans på vägen har jag försökt lära mig och att förstå. Det går bättre nu. Jag har funderat länge. Jag har en idé som gör att jag känner mig lugnare nu än jag gjorde förr. Men tanken på saknad och sorg berör mig fortfarande djupt.

Mitt liv kommer fortfarande att snurra vidare som vanligt, men pappa kommer inte längre att vara med och delta. Jag kommer aldrig mer att höra hans röst, hans skratt.

Det är de roliga sakerna jag kommer ihåg nu. Alla gånger vi skrattat tillsammans.

Det får mig att tänka att roliga saker är viktigare i livet än sorgliga.

Jag tar med mig de fina sakerna jag lärt av honom.

Nu måste jag börja en annorlunda resa i mitt liv.

I morgon är det torsdag

Lotta


4 kommentarer

En gång tyckte jag poesi var tråkigt.

Ibland är det som är tunnt och ömtåligt det vackraste att se på

Ibland är det som är tunnt och ömtåligt det vackraste att se på

Varför skriver jag poesi?

I början var det inte ett medvetet val. De första gångerna visste jag inte vad som hände.

Hur gick det till när de första dikterna blev till?:

Orden snurrar runt i huvudet utan att jag har en aning om varför eller hur det går till. Det kan vara i några dagar eller timmar eller minuter. Orden sprider sig i hela kroppen med en ogenomtränglig värme. Pockar på, pockar på. Vill bilda meningar, vill bli rader på ett papper. Till slut blir kraften oemoståndelig. Måste hitta en penna och något att skriva på. Meningarna finns redan klara i huvudet. Jag skriver utan att tänka, ord efter ord, rad efter rad. Äntligen börjar spänningen lätta. Det finns ett innehåll på pappret nu. Det handlar om något. Jag läser igenom det. Några ord har kommit fel, på någon rad är det inte riktigt harmoni. Det är lätt att ändra. Jag vet ju hur det ska vara. Jag läser det om och om igen. Det har blivit rätt, det är så här det ska vara. Just nu är den här dikten min bästa vän.

Sedan började det roliga.

Jag börjar upptäcka poesi på flera ställe på internet. Jag läser och läser. Det finns så många fantastiska diktare! Jag är överväldigad. Jag kommer aldrig bli som de, men det gör inte riktigt någonting. För jag vet att jag gör det jag måste göra. Och jag börjar lära mig saker om olika sätt att skriva poesi, jag börjar träna på olika sätt att skriva. Det är spännande med utmaningen att skriva som en uppgift och inte bara från mitt eget infall. Jag lär mig lyssna inåt, vad kan jag plocka fram från mig själv? Jag lär mig se storheten i de diktare som levt före oss. Jag läser med stor förväntan hur alla nya, unga diktare formulerar sina ord om världen vi lever i just nu.

För mig kan poesi inte längre bli tråkigt. Förut var det. Jag bläddrade alltid förbi de sidorna. Jag försod aldrig vad pappa försökte förklara när han hade läst något han tyckte var fint. Nu tycker jag det är fantastiskt att någon kan fånga så mycket innehåll med så få ord. Att det kan bli en melodi och en rytm i något man läser som gör en upphetsad och lugn på samma gång. Att en sammansättning av ord kan bli så vackert att man vill börja gråta. Eller att det blir fyndigt och roligt. En hel berättelse på bara några rader.

Kanske tycker du också om poesi?

Lotta


2 kommentarer

Olikheten

Pablo Picasso. ”Jacqueline”, 1960

Det vackra i olikheten.

Vågar vi se det som vackert, det som är olika, annorlunda?

Kan vi berätta för våra barn att det är ok att vara annorlunda?

Det är ok att gå till skolan fastän ett ögonbryn är lite större än det andra.

Det är ok att gå till skolan fastän man inte har samma sorts tröja som de andra har

Och det är ok att den där tjejen man ser på skolgården INTE har samma frisyr som de andra har.

Eller uppför sig likadant som ens egen grupp, eller pratar på samma sätt, eller säger samma saker som en själv.

Det är vackert med olikhet.

Det måste få vara vackert.

Vi kan inte förvänta oss att mänsklighetens utveckling ska gå framåt mot ett mer humant samhälle om vi inte

bejakar olikheten.

Sålänge man inte skadar någon annan……

Var rädd om dig idag

Lotta


6 kommentarer

i Tystnad

Elbert Hubbard (1856-1915)

Jag gillar verkligen Pinterest!

Snabbt och enkelt och visuellt tilltalande kan jag söka mig igenom bilder, inlägg, webbutiker, bloggar ja, allt som finns på webben.

Sedan kan jag samla det som intresserar mig på mina egna anslagstavlor, antingen hemliga eller offentliga.

Dessutom är det en mycket bättre plats att sälja sina produkter på än via andra sociala medier, speciellt eftersom de tränger oss längre och längre in i hörnet för att ta betalt för alla tjänster som vi möjligtvis hade kunnat tjäna på att använda och styra besökande dit de så önskar. Så det är bästa att passa på medan detta ännu är friktionsfritt att använda.

Men det var ju egentligen inte marknadsföring jag skulle diskutera utan kommunikation, vilket ju i och för sig hör ihop.

Det Pinterest-inlägg jag får absolut flest återinlägg och gillningar på är ett citat från en känd filosof och författare, Elbert Hubbard, han levde i USA år 1856-1915. Han har skrivit ett flertal böcker och sagt många kloka saker:

“He who does not understand your silence will probably not understand your words.”
― Elbert Hubbard

Då har jag tänkt att det är riktigt många människor som känner att de inte blir riktigt förstådda, varken i sin tystnad eller med sina ord. Och det är en sorg som berör mig, för kommunikation är så viktigt. Vi människor har ju alla förutsättningar för att lyckas ge varandra närhet med innehåll. Om vi bara kunde ta oss tid att lyssna. Och att försöka sätta oss in i vad den andra personen verkligen vill säga. Om vi bryr oss det vill säga. Finns det någon annan människa som vi bryr oss tillräckligt mycket om förr att lyssna på, både i tystnad och ord? Jag vill ju hoppas och tro det.

Var rädd om dig idag

Lotta

Fina Systerdottern :)

Underbara Systerdottern 🙂


6 kommentarer

Konstigt?

blomma

Det är en ny dag.

Nya möjligheter finns tillgänliga!

Det känns spännande att inte veta. Att hoppas på glädje och lycka, kärlek, bekräftelse, mod, ja säkert många andra saker också.

Men, javisst ja. Man har ju fått lära sig att man ska leva i nuet och inte oroa sig för framtiden och inte se bakåt med negativa tankar. Konstigt så svårt det är ändå, att bara vara i nuet.

Om jag verkligen anstränger mig. Att se mig själv där jag är exakt just nu. Stolen jag sitter på, lampan bredvid mig, rummet runtomkring, ljudet från någon som spikar (?) då kan jag för ett ögonblick vara precis närvarande. Det varar bara ett ögonblick för sedan fladdrar tankarna iväg direkt igen. Men under några andetag var jag precis i mitt nu. Jag lyckades känna glädje och lycka, kärlek, bekräftelse och mod för det jag har i min närvaro i denna sekund.

Är det för komplicerat att tänka på? För mig är det helt naturligt. Jag tänker hela tiden, funderar på hur jag ska utveckla mig själv till en klok människa. Funderar på hur jag ska kunna förmedla tankar jag tycker är viktiga till andra människor så att de kan få idéer till att gå vidare med sina liv.

Men ibland tittar vänner underligt på mig när jag säger något och då går det upp för mig; jag sa nog något konstigt? Och vad är egentligen ‘konstig’? Alla är ju unika så det finns lika många tankemönster som individer. Ändå är vissa tankesätt utvecklade efter arv och miljö och vissa inställningar har formats till normer. Men det behöver ju inte vara det enda rätta? Ja, eftersom vi fortfarande är vänner har de väl vant sig vid mig och accepterar det jag säger, och förmodligen sorterar bort en del.

Kan du känna ibland att andra upplever dig som ‘annorlunda’ när du säger något som verkar självklart för dig?

Jag försöker vara uppmärksam på deras reaktioner för jag vill ju vara beredd på att lära mig något nytt. Vad de säger kan vara viktigt för mig och precis det jag behöver höra just då. Men jag vill inte tappa taget om det som är unikt jag. Liksom jag respekterar den unika person jag talar med.

Jag har sparat ett citat från en bok jag läste för ett tag sedan, den heter ”Den inre vägen” av Christhild Ritter

Ju medvetnare vi fattar våra beslut och ju trofastare vi är mot dem desto mer stärks vårt jag och desto större kraft får vi.

Det kändes viktigt att skriva det idag.

Jag lever ju som bekant inte alltid som jag lär. Därför sitter jag just nu och lyssnar på fågelkvitter och sommarljud, du kan också lyssna här:

http://www.youtube.com/watch?

Det är riktigt mysigt faktiskt.

Nu ska jag fortsätta måla på min tavla, som ser jättekonstig ut, men som ändå har något lovande i sig.

Jag önskar dig en underbar dag!

Lotta


5 kommentarer

Det handlar om dig själv

bild (4)
Vad menas egentligen med att göra sin egen inre resa?

Och varför skulle man överhuvudtaget prata om det?

Man föds till en plats där människor runt omkring formar den första tiden. Allt som händer i familjen, skolan, med kompisar, i idrottsgrupper, mm ger grunden till hur man reagerar och bedömer livet, andra människor och sig själv.

Redan här får man en aning om att det yttre och inre har ett samband.

När man sedan växer upp bygger man vidare livet på det bästa sätt man kan.
Resultatet av den yttre resan kommer från de inre val vi gör för skola, arbete, vänner, barn och familj, fritid, semestrar mm.

Men ibland kommer den yttre och inre resan ur balans.

Frågan är vad man gör ?

När kroppen säger ifrån att vi har kommit ur balans då räcker inte den yttre resan till längre.

Oavsett var vi står i livet då behöver vi hitta harmonin och lugnet i oss själva. Och det är där den inre Resan kommer in. Att kunna växa som en egen inre individ. Det är inte gjort så snabbt alltid.

Vägen till att hitta sig själv igen kan vara lika lång och krokig som vägen bort var.

Men var och en kan själv hitta svaren.

Att våga lyssna inåt.

Att våga fråga sig själv: vad mår jag dåligt av? Och vad mår jag bra av?

På den inre Resan behöver vi ta med oss människor och innehåll som vi mår bra av.

Tillsammans kan vi hjälpas åt att hitta det som inspirerar och hjälper oss bli den vi verkligen vill vara.

Jag önskar dig en stark och kärleksfull dag idag.

Lotta


2 kommentarer

Vad får ditt hjärta att jubla?

framsida

Ibland känns livet trångt. Instängt. Vi vill göra något, men vet inte riktigt vad.

Vi kanske ser på detaljer som stör oss och missar hela skönheten i det stora?

Tänk så otroligt mycket vårt liv egentligen innehåller.

Varje millisekund av vårt varande är uppfyllt av de livgivande energier som får hela vårt kropps system att fungera. Den oerhört komplexa apparat som är vår existens. Det är ju helt fantastiskt när man verkligen tänker på det! Jag vill gärna försöka ta vara på livet, men ibland glömmer jag bort det, oftast.

När jag blundar och lyssnar på sången och musiken i denna videon till exempel tycker jag det är så vackert att jag vill både skratta och gråta. Om det finns en himmel tror jag musiken låter så här där. Du har säkert något som får ditt hjärta att jubla när du ser eller hör det. Ge dig själv möjligheten att söka den upplevelsen och faktiskt njuta av det.

http://www.youtube.com/watch?v=_Nkrc1lBA9E&list=FLsyrmZGTt_0yNmH2JusCmVA

För att se lite mer av helheten måste vi kliva ur vår bekvämlighetszon och prova något vi aldrig gjort förut. Vår kropp och vårt medvetande kan så mycket mer än vi tror och innerst inne längtar vi efter att tänja på våra gränser. Låt oss bara börja med små steg om vi är osäkra, men vidare ut för att uppleva livet vill vi!

Jag önskar dig en underbar dag!

Lotta


2 kommentarer

Att Läsa

böcker

Med ett stort tack till min kära vän Christa Sterken och hennes inlägg om vilka böcker hon helt heroiskt läst under året som gått!

Nu måste jag erkänna att högen av böcker jag INTE läst under året som gått är ganska stor, ser nästan större ut än högen jag faktiskt läst! Då menar jag böcker jag blivit nyfiken på och skulle vilja läsa för nytta eller nöje eller båda delarna. Inte nämnt alla de klassiker eller måste läsa som dessutom borde vara på min lista!

De som står på hyllan som olästa just nu är:

Dark Magic  – edited by Mike Ashley
The Name of the Wind – Patrick Rothfuss
Magikerna – Lev Grossman
Adventure – Jack London
Sorgesång för Easterly – Petina Gappah
Inheritance – Christopher Paolini
Om stenar kunde tala – Donna Leon
Sofies värld – Jostein Gaarder
Angelologi – Danielle Trussoni
Mysteriet på Père-Lachaise – Claude Izner
Pappadagar i Råttans år – Daniel Möllberg
Nästan hemma – Jean Kwok
Matthandlare Olssons död – Karin Wahlberg
Viskleken – Arne Dahl
Hård klang – Hans Håkansson
Den gemensamma nämnare? Insikt – Europeiska Socialfonden m.fl.
Under sjön – Stuart Woods
 

Så nu får vi se om någon av dem blir läst under året som kommer. Spännande faktiskt!

Jag önskar dig ett underbart nytt, produktivt (på ditt sätt) och roligt år!

Lotta