Lotta Wanners blogg

För att ord och bilder ger människor vägar till kommunikation och om vår jord ska vara en bra plats att leva på behöver vi kommunicera mera.


4 kommentarer

Vackert med Vänskap

två enkla

Jag uppskattar verkligen vänner!

Många vackra vänner har jag i cybervärlden. En värld som förenar oss oavsett var i den verkliga världen vi befinner oss. Grupper jag är med i där vi uppmuntrar varandras skrivande och deltar i varandras glädje och sorg.

Det är också en värld jag måste stänga av emellanåt för att hitta tillbaka till mitt verkliga liv. Det, där jag och min familj är. Och där jag själv är. Så jag tar ett steg tillbaka för att komma i balans. Sedan är det extra roligt att återse gamla bekanta.

Ibland förenas de båda världarna. För några dagar sedan fick jag besök av en vän från ett stort land långt härifrån. Vi har känt varandra lite drygt ett år. Skrivit, kommenterat, skrivit mer. Lärt känna varandra genom ord och bilder och så plötsligt en dag kom hon ut från ett tåg från Danmark! Livs levande. Så mycket tårar och skratt och ord vi delade under 21 timmar och två minuter. Värdefull tid, som ska räcka länge.

Jag har en annan vän, på närmare håll. Den vännen tar hand om den skrivande jag. Blir det för långa uppehåll får jag reda på det. En vän som ser mina brister men inte låter mig fastna i dem, som får mig att gå ett steg vidare fast det är lite obekvämt. En vän som det är lika lätt att ha roligt med som att vara allvarlig. Det är bra.

Människor är viktiga för mig. Vänner, medmänniskor, familj. Det spelar egentligen inte så stor roll vilken benämning de får i våra liv. Bara vi tar till vara på dem, lyssnar, hjälper varandra. Likväl är det viktigt att ha tid med bara sig själv. Lyssna och hjälpa sig själv. Båda delarna behövs. Som Yin och yang, mörker och ljus, natt och dag. Balans.

Ju mer vänskap jag känner till mig själv desto starkare och vackrare blir min vänskap med andra.

Så idag börjar jag på en ny resa som egentligen är min fortsättning. Spännande ska det bli att möta morgondagen. Och just nu är jag precis här.

Jag önskar dig en underbar dag. Med dig själv och de människor du möter.

Lotta

 


3 kommentarer

Astrid, Astrid

”Döden, döden.”

Varje dag pratade Astrid med sina systrar Ingegerd och Stina i telefon. De började alltid samtalen med orden ”döden, döden” för att liksom ha det avklarat, sedan pratade de om andra saker.

Från sidan www.Astridlindgren.se

Det är inte klokt vad det varit svårt för mig att prata om döden genom åren.

Som en struts har jag inbillat mig att det inte finns om jag inte ser det.

Om jag anstränger mig tror jag pappa berättat att han gått ur kyrkan och således inte får kyrklig begravning. Men jag har inte lyssnat alls. Döden har ju inte funnits.

Astrid Lindgren var en mycket klok kvinna på många sätt. Hon kunde tala om döden och till och med förklara för barnen. Lika naturlig som livet är döden.

För visst blir det lite roligare om man tänker på ett Nangijala efter detta.

En annan klok kvinna som är en nyare bekantskap, är Eva Rudolf, begravningsrepresentanten på Fonus i Limhamn, Malmö. Hon har lotsat oss igenom alla vindlande passager av det som händer när en nära anhörig går bort.

Hon är dessutom den borgerliga officianten som kommer att leda ceremonin vi kommer att ha för pappa. Tillsammans har vi kunnat planera för musik och texter som vi hoppas ska ge oss alla en fin minnesstund och pappa hedras för den underbara medmänniska han är.

Fonus har  en riktigt bra funktion på sin hemsida Vita Arkivet, (länk här!)  Jag vill gärna rekommendera alla att gå in och fylla i det. Det är helt kostnadsfritt, förvaras digitalt och kan användas på vilken Fonusbyrå som helst i landet efter man har avlidit. Man kan gå in och ändra där själv när som helst om man tex kommer på ett annat musikstycke man vill ska spelas eller en annan sorts blommor man tycker om. Det är till stor hjälp när anhöriga ska ordna med allt. Speciellt om man skulle ryckas bort hastigt och inte har hunnit prata så mycket om hur man vill ha det.

Jag tyckte detta var viktigt att prata om redan när jag skrev: Not enough time, kika in och läs om du har tid. 🙂

Jag unskar dig en underbar dag!

Lotta


7 kommentarer

Tankens vindlande väg mot Resultat

 

grodor

Ensamhet – vara tillsammans med sig själv

Samhörighet – höra vad andra säger (och sig själv)

 

Balansen. Både ensamhet och samhörighet är viktigt för vårt välbefinnande.

Ibland glömmer jag bort ensamheten, att bara vara med mig själv. Kanske jag undviker den lite också. För om jag har en liten stund över så fyller jag den snabbt med någon elektronisk sysselsättning, istället för att lugnt och stilla ägna mig åt mig själv. Jag hade ju kunnat meditera, läsa, skriva eller bara vara. En dimension har gått förlorat och det är jag själv som förlorar på det.

Då är det är enklare att höra samman med andra, att bara följa de impulser som andra sänder ut istället för att producera impulser till sig själv.

När man är i obalans är det svårt att producera något konstruktivt.

Tid. Om jag då inte tar mig tid att bara vara med mig själv då kanske jag inte ger mig en chans att bli kreativ.

Den kreativa processen. När jag hindrar mig själv från att kommunicera med mig själv hindrar jag min egen kreativa process. Jag blir min egen sabotör.

Då ser jag två alternativ;

  • Tvinga mig tillbaka till mig själv.
  • Vänta tills jag söker upp mig själv

Jag försöker hitta en kombination av de alternativen.

När jag är i balans jobbar jag med mig själv kombinerat med att vara tillsammans med andra människor som ger mig glädje och ny energi i livet.

Ta vara på små resultat på vägen. Det är alla delar av nuet som räknas. Små resultat är också en sorts resultat.

Just nu använder jag min tid till att producera något kreativt

Jag hoppas du hittar din balans mellan ensamhet och samhörighet och att det kan ge dig ett resultat som du strävar efter.

Om vi uppskattar att livet är gott mot oss kan vi se att allt blir ok till slut.

Var rädd om dig idag.

Lotta


7 kommentarer

I stillhet

cropped-img_1320.jpg

I stillheten i går

i ett rum med tomhet kvar av det som en gång varit.

Två personer, förenade, men bara mina andetag som hörs.

Tystnad, tomhet men ändå innehåll.

Så är det med motsatserna i livet.

Vi har, vi har inte.

Utan att tänka kom orden, i korta meningar på mitt papper

helt oredigerat, för jag vill inte längre ta bort, tillräckligt mycket är borta nu;

 

Det finns en värld där

alla andra världar finns

en plats för ro

för allt det som är gott

 

Dit ingen kommer som

inte vet vad det

som utanför och borta är

 

Där finns det bara

det som sker

som inget stör, glöms bort

eller kastas

 

Låt dig inte glömma

att där allting sker

din plats finns kvar

där inget saknas

Lotta


2 kommentarer

Onsdag

Dagarna släpar sig fram.

Pappa ligger i en sjukhussäng, kommer inte att bli frisk.

Vet han om att han väntar?

Vissa saker blir viktigare än andra.

Att ena dottern får sitta i en sminkstol på Kick’s och bli fin och prova nya produkter är viktigt.

Att mina skosnöre håller på att gå i sönder och jag borde köpa nya är helt oviktigt.

Så reagerar jag. Någon annan kanske hade reagerat helt annorlunda.

Döden berör oss alla på något sätt.

Vi slutar inte själva att leva, men vi betraktar livet på ett annat sätt.

Att vi blir medvetna om att döden finns är viktigt.

Att försöka förstå eller ha en aning om hur vi vill förstå innan vi berörs av den

Det går inte att undvika döden, hur gärna vi än vill tro att vi kan.

Inte med shopping, jobba, beroende, ingenting.

Men det gör ingenting, om vi bara kan lära oss att uppskatta livet istället och allt det som är inbegripet i livet; människor, djur, natur.

Jag har alltid varit så rädd för döden att jag låtsat som om den inte fanns, men någonstans på vägen har jag försökt lära mig och att förstå. Det går bättre nu. Jag har funderat länge. Jag har en idé som gör att jag känner mig lugnare nu än jag gjorde förr. Men tanken på saknad och sorg berör mig fortfarande djupt.

Mitt liv kommer fortfarande att snurra vidare som vanligt, men pappa kommer inte längre att vara med och delta. Jag kommer aldrig mer att höra hans röst, hans skratt.

Det är de roliga sakerna jag kommer ihåg nu. Alla gånger vi skrattat tillsammans.

Det får mig att tänka att roliga saker är viktigare i livet än sorgliga.

Jag tar med mig de fina sakerna jag lärt av honom.

Nu måste jag börja en annorlunda resa i mitt liv.

I morgon är det torsdag

Lotta