Etnologi

bok

 

Ett vilsekommet kryss i mina högskoleansökningar i somras ledde till att jag kom in på  Etnologi A – kultur, berättelser, ritualerDet visade sig vara något jag verkligen är intresserad av fast jag inte hade en aning om det . Första uppgiften gick ut på att utifrån kurslitteraturen förklara vad etnologi är och har varit och jämföra med andra likvärdiga vetenskaper. Så här såg min inlämning ut. Det ska bli mycket intressant att se hur detta ska utvecklas.

 

Berättande betraktelser

Förenande faktor för etnologer över tid verkar först och främst vara själva samlandet. Längre tillbaka i etnologihistorien lades stort fokus på att samla och beskriva föremål genom att inhämta information från att lyssna på människors berättelser. I vår postmoderna tid gäller det naturligtvis fortfarande att lyssna på människor men det ligger kanske mer fokus på att samla information om de strömningar som berör människor ifråga om kultur och samhälle, både i micro och makro format. För en etnolog, oavsett från vilken tidsepok, är ingen företeelse som berör människan för stor eller för liten att betrakta, analysera och dokumentera och fortfarande vill resultaten gärna belysas ur ett historiskt och gärna kulturteoretiskt perspektiv.

Fullt förståeligt är att en vetenskap som har som sitt mål att betrakta själva grunden till människors beteende också följer med i forskningsobjektens utveckling. Det vill säga människornas. För trehundra år sedan levde majoriteten av befolkningen i bondesamhälle, sedan flyttades fokus till industrialismens städer och idag lever vi i ett totalt digitaliserat och medialt globalsamhälle. Etnologisk forskning som vill belysa människorna följer ju med i människans utveckling. Fullt införstådd med att i de stora tidsepokiska ramarna väntar en oändlig mängd vardagsföreteelser på att uppmärksammas.

När etnologiämnet introducerades vid universiteten i början av 1900-talet skedde det i samförstånd med andra vetenskapliga discipliner. Man kompletterade varandra och hade ett gemensamt intresse för mänskliga kulturföreteelser. Dessutom bidrog det till ett mycket aktivt samhällsvetenskapligt klimat. Men med tiden utvecklades disciplinerna åt olika håll.

Det som till exempel kan skilja etnologen från historikern är att kulturen blir ett mål för intresse först när den inbegrips i människors vardag. Däremot är det nog unikt för etnologin som vetenskap att studera alla de fält som berör människans kultur och samhälle. Den nutida etnologens arbete kan också uppmärksammas med större intresse från gemene man därför att genom nyfikenhet och samlande redovisar etnologen berättelsen som gör att föremål och beteende blir levande. Att forskarens egen röst är tydligt närvarande känns inte heller riktigt jämförbart med andra discipliner.

Studieobjekten finns överallt och dyker upp när etnologen av nyfikenhet upptäcker det, för etnologi är ett ständigt spaningsarbete. Det särpräglade kulturanalytiska arbetet börjar med att ställa frågorna; när? var, hur, varför?, vem? mellan?  Man ser mönster och lusten väcks att tolka.

Materialinsamlingen har inga begränsningar. Intervjuer, arkivfynd, bilder, texter, kroppar, klädsel, media, byggnader, objekt o.s.v. Allt har lika stor betydelse för att kartlägga fenomenet som undersöks. Ett återuppvaknat intresse för museum och museisamlingar är tydligen en etnologitrend just nu. Som bonus måste etnologen också vara uppmärksam på att själv uppleva situationer i vardagen som blir viktiga pusselbitar för förståelse och insikt. Dessa metoder skiljer sig från den traditionella källkritiken. Så blir detta olika delar till underlag för den etnologiska analysen.

Etnologen måste ta sig an analysen från olika sätt beroende på vad objektet är. Även i samma undersökning behöver man prova olika tidpunkter, miljöer, perspektiv.

När man beskriver en kultur eller en situation vill etnologen inte sätta sig över människan eller situationen med ett slags fördömmande utan har mer rollen som en betraktare och en beskrivare. Då kan ju en till synes våldsam eller förnedrande kultursituation ge intrycket att vara acceptabel eftersom det är den inställningen personen i studien ger av situationen. Den utomstående som läser analysen kan ju bli upprörd när den använder sin egen, personliga spegling av situationen. Men etnologens uppgift är ju trots allt att beskriva. Den viktiga analysen kan genom etnologens arbete ge nya infallsvinklar och ett nytt seende till ett kulturbeteende.

I sättet att skriva beskrivningar finns faran med att låsa fast objekten i bestämda kulturmönster. Det mönstret kräver nog en studie i sig att fördjupa sig i.

Ingen annan vetenskap har förmågan att beskriva samtiden, nutiden så nära och ingående att det blir verkligt för åskådaren. Tack vare etnologers betraktelser kan vi få ökad insikt och förståelse för kulturerna vi omges med både i vår historia och i vår nutid.

 

 

Litteratur:

Alf Arvidsson – Etnologi
Vardagslivets Etnologi Billy Ehn – Orvar Löfgren
Birgitta Svensson – Varför Etnologi?
Kulturanalyser – Billy Ehn – Orvar Löfgren
Kulturella perspektiv, Nr3 år 2004
”Etnologi som fornkunskap” – Nils-Arvid Bringéus  ur RIG nr 3 år 1997

 

 

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s