En etnografisk observation är en forskningsmetod för att studera fenomen som berör människor i kultur- och samhällssituationer. Det gäller att lyssna, betrakta, anteckna (Ehn, Löfgren 1996: 115)

En fantastisk möjlighet att sätta ord på det man betraktar och använda det för att belysa förändringar och fenomen i människans samhälle och kultur. Hur situationer uppstår och försöka förklara varför och med vilket syfte. Försöka förstå innebörden av beteenden och tolka vad det har inneburit, innebär just nu eller kommer att innebära.  Ett sätt att observera är att stå ”utanför” och betrakta, utan att delta.  Det kan vara en styrka att betrakta utifrån. Att inte vara involverad i händelsen som en deltagare är. Att vara som örnen i Tomas Tranströms dikt (Ehn, Löfgren 2001: 155, fast i ett annat sammanhang). Deltagarobservationer kan också innebära delaktighet i situationerna hos de människor man observerar (Ehn, Löfgren 2001: 117). Medföljande observation kan vara ett sätt att se på situationer utan sina egna förutfattade meningar (Arvastson, Ehn:129, 142). Olika metoder för att göra kultur- och samhällsanalyser. Antingen med målet att leta efter bestämda företeelser (Arvastson, Ehn 2009: 31). Eller utifrån Erik Ottosons fina tanke: ”Det finns platser som man bara kommer till om man inte söker efter dem. Fastän de ligger nära” (Arvastson, Ehn 2009: 148)

Kunskaper kan fås:

För de företag som av marknadsskäl eller trivselskäl vill få en snabb kartläggning av hur människor lever och agerar kan observation ge dem antydningar. Dock ger det ytligare förklaringar till fenomen än om man gör större undersökningar. Men det kan vara till exempel studier av vardagen, i skolan, på arbetsplatsen eller i hemmen. Hur personer tillbringar sina semesterar, vart de reser, hur de bor. Eller kunskaper om människors köpbeteende för att företag ska få insyn i hur de ska rikta sin marknadsföring. Kommun och Landsting kanske vill få en uppfattning om hur samhällsmedborgare uppfattar deras tjänster och hur de eventuellt skulle kunna förändra.

Det kan ge kunskap om hur människor använder en stad (Arvastson, Ehn 2009:114–115 fotnot 2 och 3) (Lundgren 2006:25). Används de stigar och stråk som stadsplanerare tänkt eller finner människorna sina egna vägar? Och i så fall varför? ( Lundgren 2006: 32)

 

inte fås:

Observation på en plats till exempel ett café kan vara en fördel. Om någon intervjuat mig under ett arbetspass på caféet hade mina svar färgats av min arbetssituation; till exempel trött i fötterna, stressade kunder, hög ljudvolym eller glad, utvilad, snygg cappuccino. Betraktelser av livet på caféet hade kunnat göras mer objektivt utan mina synpunkter, människor, tid, material, maskiner, teknik. Men helheten kan inte fås utan en intervju med mig. Till exempel varför la jag bröd på en salladstallrik men inte på en annan? Med information från tidigare besök vet jag att den ena kunden är glutenallergiker, då kanske frågan väcks om antalet glutenallergiker i samhället har ökat och vilka möjligheter finns för dem att hitta mat på caféer? Det kanske man inte hade upptäckt från ett observationstillfälle.

Deltagarens värderingar eller föreställningar kan inte ses på ytan. Möjligtvis om observatören uppfattar ett samtal kan den få en inblick i hur den observerade tänker om det gäller människors interagerande. Föreställningar om identiteter blir till exempel tydligare i intervjuer.

Dessutom är arkiv, brev, fotografier nödvändiga hjälpmedel för upplysning. Till exempel för att belysa en situation som inte längre går att observera på grund av tidsaspekt, geografiska hinder eller liknande. I resultatet från en observation kan man inte gå tillbaka och kontrollera sanningshalten, ögonblicket är redan förbi (Arvastson 2009:

Ritualer. Observationer är viktiga för att försöka få en överblick. Men att också delta i ritualen är ju ett sätt att känna med egna sinnen vad det innebär. Intervjuer kompletterar ytterligare för att höra deltagares berättelser och erfarenheter. För att fenomen ska kunna belysas så trovärdigt som möjligt krävs omfattande undersökningar. (Arvastson 2009: 24)

Svagheterna belyses när observatören till exempel undgått att överblicka något i situationen som en intervju med en insatt person kunnat klargöra. Det kan också hända att observatören blir alltför värderande, kritisk eller gillande i en situation. Då kommer ju läsaren att bli påverkad av observatörens egna synpunkter.

En intressant tanke är att om flera observatörer observerar samma fenomen samtidigt. Vilka skillnader skulle man sedan kunna läsa ut från deras olika tolkningar av situationen? För det blir olika beroende på forskarens oundvikliga subjektivitet (Arvastson, Ehn 2009: 28). Men Arvastson fortsätter med att förklara att det viktigaste ändå är att diskutera observationens innehåll och värde och vilka kunskaper vi kan få om samhällsliv och kulturmönster (Arvastson, Ehn 2009: 28) Observatörens subjektivitet nämns på flera olika håll i kurslitteraturen. Till exempel (Arvastson: 98 fotnot 1)

I min erfarenhet av observation känner jag mig som ett barn som inte lärt sig prata, eller som att stå på skridskor på isen och se på när andra sveper fram utan att kunna ta ett enda steg själv.  Man inser hur noga de arbetat som gjort de observationer som finns nedskrivna.

Jag hade inte förberett mig med rätt frågor när jag gjorde min observation. Det märkte jag när jag skulle göra analysen efteråt. Fastän jag precis hade läst hela ”Etnografiska observationer”(2009) – Arvastson, Ehn, red. Jag inser att den mycket välformulerade checklistan hade varit användbar men hade glömt den vid tillfället. Men personerna i boken inspirerade mig mycket. Hade uppgiften bestått i att gå ut och observera en bestämd plats hade jag kanske gått tillväga på ett annorlunda sätt. Nu var mitt synfält alldeles för vidlyftigt, jag visste inte ens riktigt vad jag skulle observera. Men jag hade i alla fall valt en observation som var avgränsad i tid (Arvastson:25). Jag kan annars inse problemet med att inte riktigt veta hur länge man ska stanna kvar på en observation och att man bör ha tänkt över det i förväg.

Däremot lyckades jag hålla en bild kvar av punktlistan av Patty Sotivin (1999) (Arvastson 2009:88) De fyra punkterna Territory, People, Stuff, Talk. Svaren på de infallsvinklarna framhåller viktig information under en observation. Det gör säkert Spradleys (1980) lista också, men den är för lång för att jag ska kunna hålla den i huvudet. Jag kan också se faran Anna Sofia Lundgren nämner att låsa sig alltför hårt vid listor då man kanske hindrar sin egen spontanitet inför uppgiften. Hennes jämförelse av de två listorna är upplysande (Arvastson 2009: 92)

Jag har inte riktigt lyckats hitta i litteraturen en distinkt skillnad mellan observation och delatagarobservation. Kanske på grund av att man ändå alltid deltar i det man gör? Även när man inte direkt deltar med en annan människa genom tal eller skrift.  Jag valde i min tolkning att skilja på de två begreppen genom att i en observation var man helt oberoende, men en deltagarobservation innebar kontakt med andra deltagare. Men känner mig osäker på om det är rätt eller fel.

 

 

Referenser:

Billy Ehn, Orvar Löfgren(1996) – Vardagslivets Etnologi
Anna Sofia Lundgren (2006) – Genus på offentlig plats (jättebra bok, synd den är så svår att få tag i)
Gösta Arvastson, Billy Ehn (red.) (2009) – Etnografiska observationer