Lokalsamhällen

Människorna skapar platsers identitet, nu och då

En plats kan vara ett geografiskt samhälle men också en symbolisk benämning för ett samhälle som byggs upp kring människors minnen, berättelser och agerande i gemenskap,  till exempel i familj, skola, på arbetsplatser, i akademivärldar, genom idrottsföreningar eller andra organisationer.

Alla har vi växt upp i ett lokalsamhälle, eller flera, under olika skeden av livet. Därför är det möjligt att sätta sig in i formuleringen Billy Ehn ger oss om hur ett Lokalsamhälle bildas (Ehn 1993: 13) : ”Den kulturella inlärningen försiggår både genom frivilligt efterliknande och genom att det ställs krav utifrån på anpassning och detta sker ofta samtidigt.”

Människans drift efter gemenskap påverkar vår situation i de samhälle vi lever i.  Problematiken sker genom skillnaderna människor ser på målet med gemenskapen.

Etnologin noterar människor och samhälle i förändring. I många fall kan man i svenska samhället i stort se att livsidealen ändras så snabbt att vi inte riktigt kan sätta oss in i de äldres sätt att hantera livet utan formar nya, egna sätt. För inte alltför länge sedan lärde man sig efterlikna äldre generationer för att anpassa sig till sitt samhälle, medan vi i nutid får råd och tips från massmedia hur vi ska förhålla oss och bete oss.  (Ehn 1993: 18) Av det jag sett har man emellertid i en liten landsbygdsstad större tendens att vilja efterlikna det äldre än i en storstad.

För att kunna se hur samhällen förändras måste vi se tillbaka för att få insikt i vad de förändras från (Löfgren 1994: 7). Historiska perspektiv hjälper oss att se.

Marianne Liliequist tar upp Dagisplatser som exempel på lokalsamhälle man kan kalla symbolisk gemenskap (Ehn 1993: 22). Hon jämför uppfostran av barn på -30, -40, -50-talen där barn förväntades bli självständiga medborgare men inom de av samhället godkända ramarna med nutid när de vuxna ska arrangera förutsättningarna men med omärklig styrning för att främja barnets utvecklingsmöjligheter. Däremellan beskrivs 70-talet som en period då dagissamhället inte fungerade problemfritt eftersom barnens egenbestämmande skulle prioriteras i alla situationer. Detta är verkligen ett exempel på lokalsamhälle i förändring, när vi dessutom får reda på hur i bondesamhället genom religionens stränga styrning barnen och tjänstefolket stod längst ner i samhällskedjan. Andra symboliska lokalsamhälle av människor som ungdomsgrupper, småbarns mammor, – och pappor och pensionärer är platser för studier av ”växelspelet mellan människor som kulturbärare […] och kulturskapare” (Ehn 1993: 37)

Barn är intressant att studera som kulturbärare av lokalsamhälle. I bondesamhället växte man upp på en plats och naturinlärningen hos barnen startade direkt. Säkerligen en fråga om samhällets överlevnad och även invånarnas säkerhet. Förutom de rent praktiska hantverken fick de också tidigt lära sig spå väder och läsa årsrytmen, förstå undervattenslandskap och tolka skiftningar i väder och vind (Frykman, Löfgren 1979: 46-48). Lokalsamhällets överlevnad är en stark drivkraft för människan. Tydligen viktigare i de samhällen som är geografiska enheter beroende av naturen man lever av och i närheten av. Det är  intressant att studera jämförelsen med hur i högborgerliga hem barnen skulle märkas så lite som möjligt och bara finnas till när de vuxna önskade (Frykman, Löfgren 1979: 109). Vilket slags lokalsamhälle ville man skapa där, kan man undra. Kulturskapandet som skett under vår tid angående barn är att de oavsett social eller geografisk miljö integreras med vuxna, som medmänniskor.

Medan fiskeri och jordbruk har varit livsnödvändigt för landets matförsörjning har bergsbruk, järnhantering och skogsbruk varit nödvändigt för att exportera och få utländskt kapital till statskassan. Och varje sådan arbetsplats har varit och är beroende av människors arbetsinsats på platsen. Historiskt byggdes samhälle upp runt dessa industriområde. Där bodde de människor som arbetade med bygdens industri. Städer och byar är idag resultat av samlingar av människor kring arbetsplatser. Indelningar av städer har rötter i sociala skillnader och hierarkier beroende på arbetsplatser( Hellspong, Löfgren 1994: 157, 216). Varje människas unika berättelse om sitt levnadsöde är förknippat med stora och små lokalsamhälle.

 

Litteratur

Billy Ehn red. 1993 – Kultur och erfarenhet

Jonas Frykman, Orvar Löfgren 1979 – Den Kultiverade människan

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s