Kort Novell

gamlingbild

GRABBEN

Gamlingen satt på sin plats som vanligt. Huvudet nedböjt, armarna vilande mot knäna, båda fötterna platt mot golvet. Det gråa håret hängde i långa, ensliga slingor nedåt. Han väntade, på samma sätt som han gjort så väldigt länge. I ett ingenting, så länge att tiden inte längre var viktig. Maktlös var han och helt oförmögen att själv påverka sin situation.
Tiden var viktig för de nya som kom. De frågade alltid ”hur länge har du suttit?”. Han hade svaret klart för att inte behöva gå vidare i samtalet. För samtal hade varit svårt. Nu brydde han sig inte längre. Han ville inte bry sig. Inte lära känna någon. Om de inte blev några personer behövde han inte känna något för dem. Sedan spelade det ingen roll för honom vad som hände med dem.
På morgnarna, när hans första tankar började ta form, förbannade han envisheten i sin gamla kropp. Hans önskan om att försvinna under natten infriades aldrig. Varför fortsatte den kämpa? Kroppen envisades med att hänga sig kvar. Ändå hade hans liv ju ingen mening. Så han väntade.
Grabben satte sig bredvid honom. ”Är du svensk?” undrade den. ”Har varit” svarade han till slut, fast på det andra språket. Det gamla hade han inte använt på väldigt länge. Han kom inte längre ihåg hur det gamla landet såg ut, trodde han, men bilder av skogar, sjöar, gator och hus dök plötsligt upp inom honom nu. Det gjorde honom orolig. Han ville inte sakna något. Där han satt nu behövde han ingenting och så ville han att det skulle fortsätta vara. ”Varför åkte du in?”. Gamlingen hade inte tänkt svara men något kändes annorlunda den här gången. ”Jag var på rätt plats vid fel tillfälle.” Den gamla kroppen rörde sig inte när han talade. Ögonen sökte inte grabben. ”Hur långt har du kvar?”. Den gav sig inte. Sista meningen nu, tänkte gamlingen. ”7år”
Han kände att de närmade sig. Han behövde inte ens titta upp för han visste ju hur det gick till, visste att det var dags. Något drog ihop sig i magen som han inte känt på flera år. De andra brydde sig inte ens om att titta på gamlingen. Han hade hållit sig lugn flera år. Satt ju bara där dag ut och dag in. De vände sig mot grabben. ”Du ska komma med oss”
Bakom sina slutna ögon förstod gamlingen. Och idag förstod han helt plötsligt ännu mer. Han reste sig mödosamt upp. ”låt grabben vara” sa han. De andra vände sig mot honom. Medan de fortfarande var överraskade tog gamlingen i allt vad han kunde och drämde sin knutna näve rakt på näsan på den största. Träffen gick rakt in, kroppen kom ihåg. Blodet gjorde de andra chockade och sedan skrämmande hotfulla. Gamlingen stod kvar. Idag hade hans liv en mening.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s