Med livets gränslösa förmåga
att försättas i förvirrade tankar
skuggande det dimhöljda sinnet
omskakande omtumlande,
söker sig förnuftet av driften
att bevara sansen
sträcker sig idén mot ytan
finner platsen
där sinnesstämningen
inramar det trösterika andetaget.
Lotta
10 mars, 2014 kl. 01:38
Jaaa! Anor, egen förmåga och vilja nog!(?) Skriv, poesia och bok.. 🙂
GillaGilla