Lotta Wanners blogg

För att ord och bilder ger människor vägar till kommunikation och om vår jord ska vara en bra plats att leva på behöver vi kommunicera mera.


4 kommentarer

Etnologi-intresse

etnoböcker2

Ja böckerna är ganska slitna. Men jag är väldigt tacksam att Hörby Bibliotek har så mycket kurslitteratur att välja på. Jag lånar, skriver min uppgift och lämnar sedan tillbaka böckerna. Ekonomiskt. Idag vill jag visa er ett exempel på en kursuppgift jag lämnade in idag. Under arbetets gång upptäckte jag hur etnologi faktiskt används för att studera varje del av vår vardag. Kursuppgiften gick ut på att förklara vad ett lokalsamhälle är med exempel ur kurslitteraturen och jag delar med mig ifall någon annan också tycker detta är intressant:

Människorna skapar platsers identitet, nu och då

En plats kan vara ett geografiskt samhälle men också en symbolisk benämning för ett samhälle som byggs upp kring människors minnen, berättelser och agerande i gemenskap. Till exempel i familj, skola, på arbetsplatser, i akademivärldar, genom idrottsföreningar eller andra organisationer.

Alla har vi växt upp i ett lokalsamhälle, eller flera, under olika skeden av livet. Därför är det möjligt att sätta sig in i formuleringen Billy Ehn ger oss om hur ett Lokalsamhälle bildas (Ehn 1993: 13) : ”Den kulturella inlärningen försiggår både genom frivilligt efterliknande och genom att det ställs krav utifrån på anpassning och detta sker ofta samtidigt.”

Människans drift efter gemenskap påverkar vår situation i de samhälle vi lever i. Problematiken sker genom skillnaderna människor ser på målet med gemenskapen.

Etnologin noterar människor och samhälle i förändring. I många fall kan man i svenska samhället i stort se att livsidealen ändras så snabbt att vi inte riktigt kan sätta oss in i de äldres sätt att hantera livet utan formar nya, egna sätt. För inte alltför länge sedan lärde man sig efterlikna äldre generationer för att anpassa sig till sitt samhälle, medan vi i nutid får råd och tips från massmedia hur vi ska förhålla oss och bete oss. (Ehn 1993: 18) Av det jag sett har man emellertid i en liten landsbygdsstad större tendens att vilja efterlikna det äldre än i en storstad.

För att kunna se hur samhällen förändras måste vi se tillbaka för att få insikt i vad de förändras från (Löfgren 1994: 7). Historiska perspektiv hjälper oss att se.

Marianne Liliequist tar upp Dagisplatser som exempel på lokalsamhälle man kan kalla symbolisk gemenskap (Ehn 1993: 22). Hon jämför uppfostran av barn på -30, -40, -50-talen där barn förväntades bli självständiga medborgare, men inom de av samhället godkända ramarna med nutid när de vuxna ska arrangera förutsättningarna, men med omärklig styrning för att främja barnets utvecklingsmöjligheter. Däremellan beskrivs 70-talet som en period då dagissamhället inte fungerade problemfritt eftersom barnens egenbestämmande skulle prioriteras i alla situationer. Detta är verkligen ett exempel på lokalsamhälle i förändring, när vi dessutom får reda på hur i bondesamhället genom religionens stränga styrning barnen och tjänstefolket stod längst ner i samhällskedjan. Andra symboliska lokalsamhälle av människor som ungdomsgrupper, småbarns mammor, – och pappor och pensionärer är platser för studier av ”växelspelet mellan människor som kulturbärare […] och kulturskapare” (Ehn 1993: 37)

Barn är intressant att studera som kulturbärare av lokalsamhälle. I bondesamhället växte man upp på en plats och naturinlärningen hos barnen startade direkt. Säkerligen en fråga om samhällets överlevnad och även invånarnas säkerhet. Förutom de rent praktiska hantverken fick de också tidigt lära sig spå väder och läsa årsrytmen, förstå undervattenslandskap och tolka skiftningar i väder och vind (Frykman, Löfgren 1979: 46-48). Lokalsamhällets överlevnad är en stark drivkraft för människan. Tydligen viktigare i de samhällen som är geografiska enheter beroende av naturen man lever av och i närheten av. Man kan göra jämförelsen med hur i högborgerliga hem barnen skulle märkas så lite som möjligt och bara finnas till när de vuxna önskade (Frykman, Löfgren 1979: 109). Vilket slags lokalsamhälle ville man skapa där, kan man undra. Kulturskapandet som skett under vår tid angående barn är att de oavsett social eller geografisk miljö integreras med vuxna, som medmänniskor.

Medan fiskeri och jordbruk har varit livsnödvändigt för landets matförsörjning har bergsbruk, järnhantering och skogsbruk varit nödvändigt för att exportera och få utländskt kapital till statskassan. Och varje sådan arbetsplats har varit och är beroende av människors arbetsinsats på platsen. Historiskt byggdes samhälle upp runt dessa industriområde. Där bodde de människor som arbetade med bygdens industri. Städer och byar är idag resultat av samlingar av människor kring arbetsplatser. Indelningar av städer har rötter i sociala skillnader och hierarkier beroende på arbetsplatser (Hellspong, Löfgren 1994: 157, 216). Varje människas unika berättelse om sitt levnadsöde är förknippat med stora och små lokalsamhälle.

 

Litteratur
Billy Ehn red. 1993 – Kultur och erfarenhet
Jonas Frykman, Orvar Löfgren 1979 – Den Kultiverade människan
Mats Hellspong, Orvar Löfgren 1994 – Land och stad

Ja VISST är det intressant! 🙂

Jag önskar DIG  en riktigt bra dag i ditt samhälle 🙂

Lotta


Lämna en kommentar

Konsten att se om en människa kan vara lika bra som en maskin

blommax

 

I ett fönster i hemmet står en stor rund murgröna i mitten av fönsterkarmen och några oblommande orkideer vid sidorna samt två underliga rosor.

Den stora runda murgrönan är faktiskt lite imponerande  för oss i familjen, för den är fortfarande vid liv. Anledningen till att växterna för första gången överlever är att den praktiske mannen i huset tröttnade på att slänga växter och föreslog för kvinnan att nu sätter vi in alarm på våra mobiler för när det är dags att vattna. Detta förslag var på många sätt tankeväckande. För kvinnan var det överväldigande att mannen som normalt sätt undvek att vara beroende av mobilen hade kommit fram till denna idé. Det satte igång hennes tankeprocess. Resultatet blev ; ”det var ju själve den att jag inte skulle kunna lyckas ha ett system för att vattna blommorna två gånger i veckan!” Men hon hade ju aldrig funderat på fenomenet i system tidigare. Hon hade ju överhuvudtaget knappt funderat på blommorna överhuvudtaget, under alla dessa år. Det kan nog verka underligt  för många människor  men för henne var blommorna en förvirrande bisak. Hade varit hittills, för nu blev de ett projekt. De skulle hållas vid liv med ett system. Hon intalade sig själv att precis som hon skulle kunna programmera sin mobil borde hon kunna programmera sig själv. Blommorna skulle få vatten måndagar och torsdagar.  Vilken triumf det blev när hon kom ihåg dem på måndagen och sedan dessutom på torsdagen. Snart kom hon på att man kunde lägga till gödning. Det skulle ske på torsdagar. När vattning på måndagen skett skulle gödningsflaskan placeras i vattenkannan för att hjälpa till att komma ihåg gödningen när torsdagen kom. Det fungerade faktiskt också. Allt gick bra ända till en lördag när mannen var hemma och upptäckte att de två nyinköpta rosorna var vissna och höll på att dö! Hur var det möjligt? Kvinnan undrade, mannen svarade: ”de har fått för lite vatten!” Nu rasade ju hela kvinnans projekt, dessa föremål behövde vatten vid fler tillfällen än hennes system var uppbyggt kring. Svärmodern kom med den självklara lösningen; ”Gräv ner dem därute, klarar de sig är det ju bra.” Tack och lov för generationsutbyte.

De får stå kvar inne et tag, de verkar ju hämta sig lite. Konstigt nog har måndag blivit tisdag ibland och torsdagar lördagar. Kvinnan är nog inte så systematisk iallfall. Blommorna är inte tillräckligt intressanta tyvärr. Det får nog bli till att sätta alarmet iallfall. För att åtminstånde resultat ska bli bra. Kanske helt enkelt människa och maskin kompletterar varandra?

Hoppas  dina blommor lyser upp din dag!

Lotta

Tunisien snygga tjejerna (44)