Lotta Wanners blogg

För att ord och bilder ger människor vägar till kommunikation och om vår jord ska vara en bra plats att leva på behöver vi kommunicera mera.


2 kommentarer

Novellidé på bokförlaget SPAM

cropped-fill-your-paper-with-the-breathings-of.png

SPAM är bokförlaget som går sin egen väg. Man kan läsa mer om det här

Eftersom de uppmanar alla som vill att skriva en novell går jag och funderar på vad Birgitta, Albert och kanske Marie ska hitta på och vad de ska råka ut för.

Jag tror att i min berättelse ska det ligga något dolt under ytan? Något väntar på att avslöjas? Någon saknas, varför?

Jag har max 7 500 (inklusive blanksteg) och fram till den 30/4 för att ta reda på det, skicka in och få den publicerad på SPAM’s blogg.

Allt om Novell idén är beskrivet på deras hemsida här

Hoppas på att läsa din novell där snart! 🙂

(och min 🙂 )

Lotta


7 kommentarer

När björken står naken

 

Björk2

Utanför mitt köksfönster står en björk.

Det är en annan björk än den som är här på bilden. Men jag vill ju låta mina grannar få ha sin husfrid, så jag tar inte någon bild på just deras björk.

Fast det egentligen är den björken det handlar om.

Hmmmm

Jag är mycket tacksam över den stilla lunk mitt liv för tillfället befinner sig i. Mina dagar består för det mesta av att studera mitt favoritämne etnologi, skriva på min bok och måla mina tavlor. För det mesta är jag helt absorberad av detta.

Därför kom årets avlövning som en riktig chock för mig! Jag råkade titta upp när jag fyllde på vatten till mitt kaffe och såg att grannens björk var alldeles naken! Sista jag såg den (tyckte jag) hade den varit vackert guldgul!

Då tänkte jag tre saker:

  • Jag borde vara mer uppmärksam på naturen runtomkring mig!
  • Ett träd i all sin nakenhet kan se väldigt sorgset ut.
  • När solen lyser på grenarna får de nytt liv.

Och eftersom jag sen alltid måste krångla till det ytterligare i mina funderingar tänkte jag:

När nu björken står där i all sin nakenhet är alla grenarna lika delar av trädet, varken mer eller mindre. Alla delar behövs för att det ska bli ett träd. Så ser jag på mänskligheten också.

I år ska jag lära mig acceptera vintern och ta tillvara de läkande delarna. Under tiden gror livet dolt i marken i väntan på den värmande våren. Allt passar ihop och behövs. Och när tiden är mogen så är våren här igen.

Hösten kommer tidigt om morgonen men våren i slutet på en vinterdag.

(- Elizabeth Bowen , irländsk författarina 1899-1973)

Jag önskar dig en underbar dag.

Lotta


Lämna en kommentar

DU är inbjuden!

Mammsen vid havet

 

Hur ser DITT Malmö ut?

En dynamisk, omvälvande och historisk stad ska beskrivas!

Jag tror på kommunikation mellan människor. Vi kan komma långt och vi kan komma
vidare om vi lär oss att se och om vi lär oss att lyssna. Vi lär oss av varandra!

Ett projekt är på gång och på min blogg bjuds DU in till kommunikation.
Projektet handlar om hur vi tillsammans, på olika sätt, kan beskriva en gemensam
företeelse; MALMÖ.

En stad BLIR av människorna som bor och verkar där!

Jag behöver hjälp.

Mina ord och bilder räcker inte till för att beskriva en hel stad därför bjuds du in till min
blogg för att med ord och bild beskriva DITT Malmö, dina smultronställen; de
platser som betytt/betyder något för dig och som du vill dela med dig av.

Projektet startar nu i september och avslutas (?)

Du skickar enkelt din text (max 300 ord) och dina bilder (mobilfoto fungera utmärkt) till lottawanner@gmail.com

Jag förbehåller mig rätten att tillsammans med dig publicera text och bild. Ditt namn
för både text och bild anges i inlägget.

Nu skriver vi historia, en del av MALMÖ.

Snart syns DINA ord och bilder här på bloggen!

Välkommen!

Lotta


2 kommentarer

Motivation!

cropped-bok-o-ljus3.jpg

Så jag försöker skriva!

Ibland.

När inget annat kommer emellan.

Konstigt hur ofta det kommer saker emellan!

🙂

Så jag anmälde mig till en skrivkurs! För att bli motiverad. Och jag betalade för den med mina födelsedagspengar (Tack mamma och pappa!) TJo flöjt, vad bra det gick i början! Men sedan blev jag sjuk, och sedan var det min födelsedag, och sedan…ja, jag hinner helt enkelt inte!

Eller hur är det egentligen?? Visst hade jag kunnat klämma in tio minuter om dagen? Men det är lite för svårt att anstränga mig och det är lite för obehagligt att verkligen genomföra något. Jag visade mina små alster för äkte mannen och han tyckte de var bra. Hmm, ja men då så. Då behöver jag ju inte bevisa något mer.

Jo visst behöver jag det! Jag behöver verkligen bevisa för mig själv att jag kan fortsätta att komma på något att skriva om.

Vår kurs-uppgift går ut på att skriva fortsättningen på en halv mening. Vi ska skriva i ca tio minuter och inte redigera. Sedan skicka in det. Nu ligger jag back flera dagar men det senaste jag skrev blev så här:

Det var en mörk och stormig natt som kunde få de flesta människor och djur att söka skydd och vänta in morgonen. Men inte Victoria. Stormandet ute stämde överens med hennes stormiga inre. Naturens ihärdiga krafter återspeglade hennes egen envisa, livgivande inre kraft. Hon hade kämpat mot sjukdomen i åtta månader, sju dagar och 34 minuter. Idag hade hon fått beskedet att den var besegrad. För tillfället iallafall. Hon vet inte vad som väntar längre fram i livet men det spelar ingen roll just nu. Idag är hon i livet. Idag kan hon välja att vara ute i stormen och låta vinden slita och dra i hennes kropp fast hon står emot och har båda fötterna stadigt mot marken. Hon välkomnar att regnet känns kallt och ogästvänligt mot hennes ansikte därför att hon faktiskt kan känna något. En gigantiskt stor känsla av kärlek fyller upp hela hennes inre. Känslan av att uppleva livet.

Tänk vad man krånglar till det ändå. Det är ju när jag skriver jag känner mig som mest nära mig själv. Det är ju det jag allra helst vill göra. Och ändå saboterar man det genom att skjuta upp, frödröja, skymma undan.

Få se nu om jag kommer igång och fyller på med de uppgifterna jag hoppat över??

Kanske att levandegöra det på bloggen såhär är motiverande?

Vi får väl se.

Jag önskar dig en vacker och produktiv dag!

Lotta


2 kommentarer

Nyårsdikt

vintersnöbild

Ja jag vet, det är inte riktigt Nyår än. Men förra årets Nyårsafton blev jag inspirerad att skriva en dikt och nu kändes det rätt att sätta in den här innan 2012 tar slut.

För övrigt har år 2012 varit ett mycket intressant år!

Inte minst för att jag har börjat skriva! Det som jag väldigt länge velat göra har äntligen blivit verklighet. En stor hjälp har varit Jeff Goins Tribe Writers kurs och den kunskap och den gemenskap som finns där. Men även om jag började skriva på engelska har jag börjat hitta min svenska röst och det är också spännande. Det finns många fina, svenska grupper med männsikor som är intresserade av att skriva till exempel 1av3. Och alltihop började med att jag prenumererade på Tidningen Skriva.

Nu ser jag fram emot ett nytt spännande skrivår! Vad som helst kan hända!

Den vackraste dikten

Kan aldrig bli sann

För den kom ur ett hjärta

Som av förtvivlan brann.

Men hjärtat läktes av kärlek och frid

Och den som nuddat dikten

Stod inte längre blid

Och sorgsen bredvid livet.

Nu tog kärleken vid

och skapade nya vingar

För det som var givet.

Så känslorna ändras

är aldrig konstanta

för den som vill växa i

handling och tankar.

För den som vill ändra

regler för dikten

För den som vill strunta i

regler och ringar.

Så skapas nya tankar

I tiden

och i människans hjärta

växer dikten!

Jag vill tacka för ett intressant och lärorikt år 2012! För att jag har träffat dig här på bloggen! Det kommande året ska vi fortsätta låta våra positiva tankar växa för vi mår så mycket bättre då! Jag önskar dig ett fint avslut på året och ett riktigt bra och spännande år 2013!

Lotta


Lämna en kommentar

Rosengård och släkten Kockum II.

Rosengård

För den som är född och uppvuxen i Malmö har Rosengård alltid varit ett givet ämne för diskussioner och synpunkter.

Dessutom har Kockumskranen varit synlig i stadsvyn ett antal årtionden.

Under uppväxten på 70-talet i Malmö var arv och fostran och politisk åskådning viktiga egenskaper för hur man bedömdes som människa. Vi hade dagligen politiska diskussioner på skolgården som var lika hetsiga som våra föräldras, som var lika hetsiga som de som fördes i talarstolen i Riksdagen eller vid förhandlingsbordet i FN. I hela landet 0ch hela världen var den politska medvetenheten mycket stor och tillika  engagemanget.

I det sammanhanget var det inte särskilt ”fint” att ha ett efternamn som många människor kände igen och som dessutom kunde antyda att man inte kom från ”arbetarklassen”, som ju vid den tiden var den i huvudsak acceptabla klassen.

Med påföljd att jag, så snart som möjligt, vid presentationstillfällen endast svarade med mitt förnamn Charlotte och eftersom det är ganska svårtytt på skånska, kortade jag snabbt ner det till Lotta. Enkelt och bra.

Det ironiska i sammanhanget är ju bara det att min pappa skrev en bok, innan jag föddes, som handlar om just släkten Kockum. Och sedan jag blev medveten om mitt efternamns-problem har jag således haft en mycket förvirrad inställning till stolthen  över att min papa faktiskt skrivit en riktig bok, fast om ett ämne som jag inte kunnat identifiera mig med.

MEN, nu är min pappa gammal, och jag själv har ju också varit med en del år. Jag inser att jag måste ta tjuren vid hornen och engagera mig i ”Min faders verk”. Dessutom vill jag ju ta reda på vilka frågor som kan dyka upp så att jag vid behov kan fråga ”källan” till all kunskap. OCH jag vill inte längre dölja faktumet att jag faktiskt heter Kockum i efternamn.

Intressant nog att skriva om det? Jag hoppas det. Detta har iallafall blivit en början.

Kanske beror det på min ålder, kanske på erfarenhet eller båda delarna eller något annat. Men när jag bläddrar i hans bok och anteckningar nu, tycker jag det börjar bli riktigt intressant.

Jag hoppas ju att du också ska tycka detta är intressant. Kommentera gärna med synpunkter! Jag behöver massor med inspiration för att våga gå igång med det här projektet (som jag inte ens vet vart det ska leda)

Min älskade Pappa!